Stadigt lärande

Hur mycket tid får barn idag att svara på frågor i klassrummet? Finns det tid att möta barn och vänta på deras svar och hjälpa eleven att ställa reflekterande frågor. Hur ofta funderar vi över vad det innebär att förstå innehållet i en lektion och vilka hjälpmedel elever kan behöva för att våga svara på frågor och följa instruktioner.
Idag är många klasser och barngrupper stora och många lärare och pedagoger upplever en frustration över att hinna lyssna in och se elevers lärande Inte lika ofta hörs diskussionen om relationernas betydelse i klassrummen. En skicklig lärare och pedagog ska kunna skapa professionella relationer och skapa bra lärande eller undervisning. Både inom förskola och skola vittnar många om att det kan vara svårt att få till en atmosfär i klassen, barngruppen, där det finns tid att se och lyssna och ge utrymme för dialoger i klassrummet, utan att konflikterna tar överhanden och eleverna tappar koncentrationen. Jag fick en fråga från bloggvännen Karin Hallingström om hur jag tänker om att ge tid att svara på frågor och skapa förutsättning för lärande i barngruppen.

För mig sker lärandet i samklang med miljön, tingen och personerna som finns där. Utgår jag från att alla barn kan oavsett förutsättningar, blir mitt uppdrag som lärare och pedagog att skapa förutsättning för lärande oavsett vilka elever som finns i min grupp eller klass. Den barnsyn och elevsyn som jag som lärare har dominerar förutsättningarna för hur mycket enskilda elever kan lära.  Barn och elever lär sig teori på olika sätt och därför är det viktigt att vi som lärare och pedagoger tar oss tid att uppmärksamma och se variationer i olika sätt att resonera om ämnesinnehåll. Därför är det viktigt att få möjlighet att svara på frågor och möjlighet att formulera ett svar om man behöver tid att tänka. Förutsättningarna som skapas i en verksamhet är nära förknippade med vad vi tänker om eleverna och deras förutsättningar. Tänker vi utifrån utvecklingspsykologins tankar att barn och elever ska ta emot lärande och kunskap skapar det en viss sorts undervisning och bemötande. Tänker vi däremot att lärandet sker i samklang med miljön och personerna som finns där, blir atmosfären i klassrummet oerhört viktigt. I förskolan och skolan finns olika tankespår beroende på vilken syn läraren har om hur barn lär.

Liksom kaprifolen behöver något stadigt att växa mot, behöver eleven en stadig lärare.
Foto: KENPEI (CC BY-SA 3.0)

Jag tänker utifrån samma resonemang att vi behöver diskutera hur vi skapar professionella relationer i våra barngrupper och klassrum. Innebörden i det begreppet skiftar säker för oss som lärare och pedagoger, men utifrån tanken att lärandet sker i relation till omgivningen blir vårt förhållningssätt mycket viktigt. Jag tror att vi behöver reflektera över hur vi lär varandra vara ”stadiga” pålitliga vuxna i en föränderlig verksamhet som barnen kan känna tillit till. Anne-Marie Körling skriver om stayer och funderar över vikten av att vi står kvar i lärarrollen och pedagogrollen även när det stormar i barngruppen eller klassrummet. Den utmaningen är så viktig att vi funderar över hur vi vi själva kan hitta möjligheter i möten med elever och barn även när det kostar på. Jag menar att den här diskussionen behövs i både förskola och skola, och att den sträcker sig över skolformer. Därför tycker jag det är dags att vi börjar diskutera hur barnen får möjlighet att växa tillsammans med oss i professionella relationer, vad lägger du som läsare in i begreppet professionella relationer och hur bär dig dig åt för att skapa relationer till dina elever?
För mig innebär professionella relationer att möta eleverna med respekt och försöka lära känna dem så väl att jag vet hur de tänker. I det avseendet är alla mikrosekunder viktiga. På ett annat plan innebär det skapa möjlighet för lärande och utveckling med hjälp av nätverksskapande mellan lärare föräldrar och andra professionella yrkesutövare.

Var finns lärande och utveckling?

I veckan som gick hade jag förmånen att få lyssna på en föreläsning med Dylan Wiliam. En spännande fråga som ställdes under föreläsningen handlade kort och gott om hur vi synliggör barns och elevers lärande i relation till vår egen undervisning. Ofta hör vi att elever är lata oengagerade eller ouppfostrade, men inte lika ofta reflekteras det över hur undervisningen presenteras. Vi vill helst höra att skolan gör så mycket bra och att lärare är skickliga i sin yrkesroll.  Att reflektera över hur lärandet presenteras och vad den innehåller är svårare. Att tänka att lärare kan misslyckas är nästan tabu, men Wiliam påpekade flera gånger under sin föreläsning att en skicklig lärare vågar misslyckas och ta nya tag. Det är till och med så att misslyckande och fel svar skapar ett fördjupat lärande och gör att vi minns de rätta svaren bättre. Det gör oss inte sämre som lärare utan bättre, när vi vågar reflektera över lektioner som varit mindre bra och ompröva innehållet till nästa lektionspass.

Dylan Wiliam förläser vid ett tidigare tillfälle. (besk)
Foto: Jay Salikin (CC BY-NC-SA 2.0)

Lärarens val av metod och synliggörande av kunskapskrav är lika viktigt som elevernas engagemang och resultat i klassrummet. Lärare skapar engagemang genom ett engagerat förhållningssätt och har oftast valt yrket för att de vill nå alla elever, de vill prestera så bra undervisning som möjligt, de gör en storartad insats och lägger ner sin själ i undervisningen. Ändå misslyckas vi ibland och då är det viktigt att reflektera över hur vi kan nå fler elever. Det handlar inte bara om undervisningen utan också om hur vi skapar engagemang och interaktioner i klassrummet.

Vilka metoder vi väljer när vi ställer frågor, får stor betydelse för hur vi lyckas engagera elever och barn i undervisningen och i själva lärandet. Sättet vi ställer frågor på för att skapa reflektion och diskussion får stor betydelse. Valet av öppna eller stängda frågor påverkar hur eleverna svarar på frågorna lika mycket som till vilka vi väljer att ställa frågorna. Att låta elever skapa frågorna till proven kan vara en framgångsfaktor enligt Wiliam men det handlar också om  hur vi kan engagera fler elever? Elever som ställs inför frågor som inte inbjuder till reflektion blir oengagerade, relationen ger liv åt klassrummet och är viktigt för att skapa engagerade undervisning. En annan viktig fråga är hur vi ger samtalsutrymme åt alla elever. De som svarar först och snabbast har kanske inte alltid de mest genomtänkta svaren, utan det handlar om att fördela samtalsutrymme i klassrummet och ställa utmanande frågor eller påstående som kräver att eleverna gör ställningstagande. Därför är handuppräkning inte alltid den bästa metoden utan behöver kompletteras med andra sätt att besvara frågor.

Jag drar en parallell till förskolans verksamhet och tänker att det är viktigt att vi först och främst uppmärksammar barnens eget vardagsspråk. Barn behöver tidigt få bekräftelse på att deras tankar är viktiga, de behöver känna att pedagoger i förskolan tar sig tid och lyssna på dem. Att vi ger dem möjlighet och reflektera utifrån egna tankar tillsammans med kamraterna. När vardagsspråket sätts in i ett sammanhang uppstår ett lärande i den gemensamma processen, vardagsspråket blir ett undervisnings och lärande språk exempelvis när barn slutar i förskolan och börjar förskoleklass. Det är viktigt att barn bjuds in till dialoger i förskolan och skolan. Att vi ger barn möjlighet att reflektera över egna ställningstagande och funderingar. Att lyssna och uppmärksamma det barn berättar är ett medvetet sätt att inbjuda till lärande. Barn behöver vara barn och få tillfälle till lek i förskolan men barn behöver också få en övergång till skolans lärandespråk och det kräver att förskolan lagt en grund som inbjuder till optimal språkutveckling. Barn vistas många timmar i förskolan och behöver få tillfälle att utveckla även sitt filosofiska språk. När ord sätts in i rätt sammanhang växer barns språkförståelse och inbjuder till mer språkutveckling. Att behärska ett språk handlar om att kunna kommunicera olika sorters språk och där är det viktigt att vi ger barnen en trygg grund att stå på i förskolan.

Grå hårfärg är ingenting?
Foto: Frisno Boström (CC BY-NC-ND 2.0)

Hur vi bjuder in barn till dialog är viktigt att uppmärksamma i förskolan och skolan. Om ett barn berättar något är vi snabba att svara istället för att ge barnen tid till egna svar eller upptäckter. Ett exempel på detta är när yngre barn diskuterar hur gamla de är och jämför med hur gamla fröknarna är. Ett annat exempel är när barn benämnt grå hårfärg som färgen ingenting, barns resonemang ger spännande dimensioner att upptäcka tillsammans. Deras tankar är ofta annorlunda än våra och det är viktigt att de får tillfälle att uttrycka sina funderingar för att det ska uppstå en lärprocess. Det är utmärkta frågor att låta barnen reflektera över, och hitta olika svar på. Istället för att direkt svara på hur gamla vi är, kan man ställa frågan hur många år tror du jag är, vilken fröken är äldst osv. Det är ett sätt att få igång barnens eget resonemang och kanske återkomma till i en samling eller ett tema. Jag tycker det viktigaste vi kan ge barn för att skapa möjlighet till eget lärande och reflektion är tid. Tid att binda samman sina funderingar med samtal och reflektion, tid att göra reflektion och utveckla sitt vardagsspråk tillsammans i barngruppen.

Vill vi komma åt barnens resonemang behöver vi engagera barnen utifrån deras perspektiv. När elever och barn får ta ställning och diskutera utifrån egna valda frågor skapas ett lärande, eftersom eleverna engagerar sig i lärprocessen. Hemligheten är engagerade lärare som förstått vikten av att utgå från elevernas eget vardags språk, därefter kan vi med väl valda frågor och lektionsupplägg skapa ett tänkande i klassrummet.  Hur kan vi då ta reda på barns resonemang?
Ett sätt är att dokumentera och filma barn i deras vardagsgemenskap, på rasten eller i den fria leken erbjuds bra tillfälle att observera barnens samspel och lek. Genom att lyssna på och uppmärksamma barns kommunikation får vi viktiga ledtrådar som kan bli ett lärande, när samtals innehållet uppmärksammas ex i samling eller klass samtal. När vardagsspråket sätts in ett sammanhang blir det ett lärande, det uppfattas däremot inte alltid som lärande utav barnen, men det ger många ledtrådar till lärare och pedagoger om hur barn resonerar runt olika sammanhang.
Därför är den största tjänsten vi kan ge barn att lyssna på dem och skapa tid för utrymme till dialog i våra barngrupper och klassrum. I barns egna livsvärld finner vi engagemanget och möjligheten till gemensamt lärande och utveckling.

Kuriosa eller blodigt allvar

Betygens roll

Sedan en längre tid tillbaka har jag funderat över olika sätt att beskriva förutsättningar för lärande. I de funderingarna ingår också frågan om det går att sätta rättvisa betyg. Oftast diskuterar vi förutsättning för lärande, men arbetet med att diskutera hur vi kan arbeta med samhällets förväntningar på elever och barn är minst lika stort. Jag är nyfiken på hur lärare klarar att stå emot stigmatiseringen av eleverna för att kunna sätta rättvisa betyg. Betygskriterier ligger till grund för betygsättningen och har alltid funnits där. Tittar vi som är vuxna tillbaka på vår egen uppväxt, spelar betygen från grundskolan inte så stor roll när vi blir vuxna. Men jag är övertygad om att betygen spelar stor roll  för självkänslan och lusten att vilja lära. Vilket värde har betygen från grundskolan för oss när vi väljer yrkesliv som vuxna påverkas av hur vi kan hantera lärdomarna från vår egen skoltid.  Om en människa lyckas skaffa sig ett meningsfullt liv blir betyg kanske så småningom kuriosa men betyg kan också vara blodigt allvar, eftersom betyg är en del av ett skolsystem. Innehållet i betygen påverkar i sin tur en individs tankar om sin egen förmåga att kunna lära sig någonting.

Kuriosa eller blodigt allvar?
Foto: B S Y (CC BY-NC-2.0)

Uppväxt

Att vara elev i skolan innebär också att du redan tidigt under uppväxten skolas in i ett förväntat sätt att uppträda och vara. Du skaffar dig tidigt, kamrater som följer med dig genom skolåren. De flesta av oss hittar någon sport eller annan hobby att engagera oss i på fritiden. Föräldrar förväntas skjutsa till träningar och tävlingar, stå vid sidan av fotbollsplanen med fikakorgen redo. Att heja på sina barn och stötta deras fritidsintressen är självklart för de flesta föräldrar. Det klassiska volvo, villa och vovve, livet växer fram om det är det som dominerar på den ort där du bor. Är sporten ett dominerande fritidsintresse i samhället, blir det också så att många barn väljer att börja i någon idrottsförening. Bryter du mot mängden blir livet genast lite besvärligare att leva. Sticker du ut med dina åsikter syns detta förmodligen ganska tidigt, ja redan under tidiga skolår. Att bryta mot normen innebär risk för utanförskap, och risken att du söker dig till likasinnade kamrater som har negativt inflytande växer. Att vara självständig kräver mod och kamrater som stöttar. I ett mindre samhälle blir utanförskapet synligt ur tidiga skolår, om vi som jobbar i skolan har öppna ögon.  Under de tidiga skolåren är det kanske okej, men vad händer när högstadiet och gymnasiet närmar sig? En rapport från Unicef  får illustrera exempel. Unga röster menar att de fått sämre förutsättningar i skolan, då deras syskon gått i samma skola, och fått rykte om sig att vara besvärliga elever, det har i sin tur lett till att lärarna bemött dem på samma sätt som deras syskon. Oavsett hur sanna elevernas berättelser är ur lärarnas perspektiv, är de sanna ur elevernas perspektiv. De påverkar hur eleverna upplever sin egen kapacitet att lära, och på det sättet också deras förutsättningar till lärande. Om vi som lärare menar att stigmatisering eller mobbing beror på samhällssystemet blundar vi för vår egen betydelse i sammanhanget. Hur vi hanterar konsekvenserna av samhällets stigmatisering är betydelsefullt.

Olikhet

Blir svåra elever bråkstakar för att normen gör att de upplevs vara bråkstakar, eller är det bristen på förväntningar, som skapar bråkstakarna. Lärare har en uppgift i att lyfta allas elevers värde. Hur vi ser på olikhet är viktigt för elevers självkänsla. Därför är det viktigt att vi lyfter elevers självkänsla tillsammans, och satsar på alla elever inte bara de som är duktiga på att lära. Hur lärare kan skapa relationer är lika viktigt som själva lärandet. Ändå viktigare är kanske personalens förmåga att vilja skapa relationer, att vilja skapa bra skolklimat.

Norm

Skolan är en viktig del i samhällsutvecklingen och betygen avgör för många hur självkänsla och livsmöjligheter utvecklas. Jag menar att skola och samhälle hänger samman och vi behöver se dem i symbios för att kunna ge elever rättvisa förutsättningar att lära i skolan. Att utmana samhällets normativa förväntningar är en ständigt pågående utmaning. Frågan om vad vi ska normaliseras mot, är också intressant. Förr hade skolan i uppgift att fostra eleverna för ett yrkesliv. Idag är vuxenlivet annorlunda, alla får inte jobb i tider där arbetslösheten stiger och kärnfamiljen finns inte heller kvar, att vuxenlivet idag är mer individualiserat vet vi alla. Likaså att det finns en större rörlighet mellan städer och olika länder, men har uppfostringsmetoderna och den förväntade normen förändrats? Utmanar vi samhällets normer måste vi också utmana våra egna normer. Betygen spelar ingen roll på längre sikt som sådant, eller senare i livet. Men betyg kan påverka i en social kontext. Både hur betygen sätts och hur betygen upplevs får betydelse för dina möjligheter att skapa dig ett meningsfullt liv.

Låt väggarna berätta

Jag funderar över hur viktigt det är att vi diskuterar vilken pedagogisk barnsyn vi har i arbetslagen och vad olika begrepp betyder för var och en av oss i arbetslaget. Vad innebär barnperspektiv när vi diskuterar pedagogik och hur skapar vi förutsättningar för lärande i våra barngrupper. Vad har betydelse när vi skapar delaktighet i en barngrupp och  vilka förutsättningar skapar förutsättning för utveckling och lärande.

I veckans förskolechatt om socialt samspel belystes vikten av att arbeta med kommunikation och samspel i barngruppen för att skapa bra klimat som gynnar det gemensamma samspelet i barngruppen. Genom att stötta i kommunikationen kan hjälpa barn att hitta sin plats i leken och gruppgemenskapen. Vi behöver också diskutera hur vi kan skapa individuella förutsättningar för alla barn att komma till sin rätt i  förskolans och skolans verksamhet. Vilka faktorer hjälper till att skapa en en hållbar pedagogik i förskolans och verksamhet?

Efter att ha läst om Vygotskij i praktiken som Leif Strandberg funderar jag över hur vi kan använda miljön på förskolan  för att skapa förutsättning för interaktioner i barngruppen. Vygotskij betonar samspelet mellan barnet och miljön. Ifrån det sociokulturella perspektivet blir det också betydelsefullt att belysa helhetens betydelse för lärande? Barnens erfarenheter blir viktiga att utgå från när vi ska skapa lärmiljöer, sett ur sociokulturellt perspektiv.Vad är viktigt när vi skapar förutsättning för samspel och lärande? Är det pedagogerna och lärarnas tankar som blir tongivande när rummen planeras eller får barnen ta aktiv del av planeringen?

Bicyle tire dome
Foto: Spoke ‘n’ Chain

Måste vi ha dockvrå på alla avdelningar för att det alltid funnits, eller vågar vi vara radikala och anpassa miljön efter barnens intresse så att den återspeglar det barnen finner intressant?
Forskning visar att barn leker bättre utan den traditionell dockvrå och klätterställning. Miljö som inte är färdig möblerad erbjuder möjligheter för barnen att vidareutveckla den, samtidigt som traditionella stolar kan bli tåg eller bil i leken. Oavsett hur vi formar miljön är det viktigt att vi planerar först innan vi sätter igång. Att vi utgår från barnens aktuella intresse i barngruppen.
Om man som personal väljer att anpassa miljön till populär kulturen är det viktigt att börja med reflektion och kartlägga sin egen barngrupp, vilka intressen och tankar om lärande har barnen i din barngrupp? Det är de aktuella intressena som finns i gruppen som skapar kulturen

Även om många idag börjat anpassa miljön efter barnen blir det en stark skiljelinje i begreppet anpassa miljön till barnets intresse kontra låta miljön återspegla barnens intresse. Vad berättar väggarna i ditt klassrum? Hur återspeglas barnens arbete och den pedagogiska dokumentationen?

Vad kan väggar berätta?
Foto: xjy (CC BYNC 2.0)

Våra erfarenheter bildas i relationen till det sammanhang vi lever i. Våra erfarenheter bildar också ram för vad vi upplever är riktigt och rätt. Våra erfarenheter ligger också till grund för hur vi kan ta till oss innehållet i undervisningen. Alla elever kan, utifrån sina förutsättningar. därför är det också viktigt att barn och vuxnas erfarenheter tillsammans återspeglar interaktionerna i lärmiljön. Samspelet blir det intressanta, som ständigt går att utmana till nya nivåer. Att fånga elevers erfarenheter och tankar om lärande är viktigt för att skapa arbetsro eller för att skapa ett delaktigt klimat i barngruppen. En verksamhet som bygger på att lärande och omgivande kultur bildar helhet har mycket att vinna på när det gäller att skapa framgångsrika förutsättningar för lärande och utveckling, jämfört med tankegången att det är enskilda barn eller elever som måste hitta förutsättning för lärande, och prestera bättre för att lyckas. Hur ofta diskuterar ni pedagogiska förutsättningar för arbetet? Eller diskuterar utifrån aktuell forskning, Lite för ofta skrapar vi på ytan istället för att diskutera pedagogik på djupet.

Undervisning på barnens vilja

Krav/förväntan

Reflekterar över vad som är skillnaden på att ställa krav på prestation eller lärande på en elev jämfört med att förvänta sig att eleven kan lära sig efter sina förutsättningar. Vilken roll spelar våra egna outtalade tankar för elevers eller barns vilja att lära sig? Hur mycket tid ger vi barnen att förstå, vad vi förväntar oss att de ska klara av?

Ibland har vi vuxna i skolan och förskolans värld så fullt upp med det vi behöver göra för stunden, så vi faktiskt missar att låta barn betrakta det som sker runt omkring dem – så länge som de behöver. Vi tolkar omgivningen med helhetsperspektivet och planerar redan vad som ska ske nästa dag. Men barnen har sin egen tidsram och sin egen agenda, att vänta in dem så de får tid att ställa om och ställa in sig på en aktivitet är viktigt. Många gånger glömmer vi att förklara det vi tycker är självklart, vi tänker inte på att dubbelkolla att vi för fram informationen så tydligt så att barnen förstår. Helen Tranqvist beskriver det  när hon skriver om theory of mind som att vi måste byta utkikstorn, istället för att titta på lärandet från vårt eget utkikstorn och perspektiv behöver vi klättra över oss i grannens torn och byta vy. När eleven agerar på ett oväntat sätt är det troligast att eleven inte förstått vad som förväntas av honom eller henne i just den situationen.

Foto: Per Egevad (CC BY 2.0

John Hattie menar att det allra viktigaste för lärare är att kunna se sin egen undervisning med elevernas ögon. I sin forskning har han listat viktiga faktorer för skolframgång och att vi lärare har förväntan på barnen är en av de faktorer som lyfts fram. Genom att stanna upp en stund och vara mer i nuet, kan vi observera elevernas intresse och skapa lär tillfällen av det. Förväntan menar flera pedagoger som jag diskuterat det med är att ha en tro på att barn eller elever kan, det handlar också om att välja sina ord när vi ger elever uppgifter att göra så att elever eller barn får känslan av att vi vuxna räknar med att de kan. Att de kan hitta egna strategier för att lära in nya färdigheter.

Undervisning på barnens vilja

För mig är det en viktig skillnad i hur jag uttrycker mig, kunskapsmål  finns i min planering , men orden spelar en mycket stor roll för hur eleven känner självkänsla.  Orden och våra handlingar visar om vi har förväntan på eleverna. Det handlar om hur vi skapar undervisning som bygger på barnens vilja att lära.


Hur uppstår kunskap

Under de senaste dagarna har jag funderat över vad kunskap är och hur kunskap uppstår.
Är kunskap statisk eller något vi förmedlar till varandra. Uppstår kunskap i dialog med andra när vi lär in nya upptäckter. Eller kan du på egen hand upptäcka och bilda dig erfarenheter som inte kan förmedlas enbart med hjälp av talad kommunikation. Att fundera över hur vi lär oss och kommunicerar med varandra är fascinerande. Vad är grunden för att vi ska lära oss och vad är viktigt att lära sig för att utvecklas till en så bra människa som möjligt? Jag har inte mer svar än någon annan, men föredrar att tro att kunskap uppstår och bildas i miljöer som gynnar lärande. Hur skapar vi miljöer som gör att vi lär in nya erfarenheter så bra som möjligt. Att kunskap bildas när vi lär oss utifrån den förståelse vi bär med oss i vårt gemensamma bagage. Därför gäller det att lära sig av varandras erfarenheter och upptäcka olika sätt att tänka. I de olika erfarenheterna och synsätten hittar vi spännande lärprocesser att utmana barn och vuxna i. Kunskap skapar vi tillsammans när vi lär tillsammans och visar att det finns olika sätt att betrakta världen. Livsvärlden vi vistas i är vår gemensamma erfarenhetsram. Därför är det så viktigt att utmana varandra att lära nytt även om det vi betraktar som sanning.

Barnen och pedagogen söker kunskap tillsammans.
Foto: Kristianstads kommun/Claes Sandén (CC BY-NC 2.0)

Barn tänker på ett annat sätt än vuxna och kan vi skapa arenor där vi kan mötas uppstår spännande möjligheter att lära tillsammans. Utifrån detta blir det spännande att fråga sig vad som är viktigt att lära sig i förskola och skola. Vilka erfarenhetsramar utgår vi från när vi lär ut kunskap?

Efter förra veckans förskolechatt om förskoleklass funderar jag ändå mer på vad vi lägger i begreppet kunskap och hur vi definierar vad som är viktigt för barn att lära sig.
Förskolan tänker ofta att en en kunskapande miljö uppstår i dialoger och gemensamt upptäckande baserat på att barn kan upptäcka kunskap med en vuxen. Vi uppmuntrar barns förmåga att upptäcka med kamrater och andra vuxna. Leken är ett sätt att lära in nya erfarenheter och leken har ett egenvärde för barnets egen skull. Skolan å andra sidan har en mer traditionell betoning på lärmiljö där undervisningen är det centrala som ska läras in. Leken har en central plats även i förskoleklass, men leken är annorlunda när barnen växer och blir större. Inget av synsättet behöver vara sämre än det andra utan det handlar om hur vi kan hitta sätt att förstå varandra. Skapa nätverk där vi diskuterar skillnader i sättet att se på pedagogik kan vara ett sätt att få djupare förståelse för varandras verksamhet. Mellan dessa olika sätt att bedriva verksamhet är det lätt att det uppstår missförstånd och att vi tycker att samverkan mellan skola och förskola kunde vara bättre.

Ska vi lära av varandra i olika skolformer måste få börja med att definiera och diskutera vad kunskap och undervisning betyder i respektive verksamhet. Då kan vi mötas och som nästa steg börja diskutera hur samverkan mellan förskola och skola borde se ut.

Finns det samband mellan fantasi och matematik?

 Finns det samband mellan fantasi och matematik?

Oftast när vi tänker på matematik tror jag de flesta av oss tänker på att räkna och sortera. Men matematik är så mycket mer. Att försöka se matematiken tillsammans tycker jag är viktigt för att förstå grunden i matematik.  Barn behöver lära sig matematikformer i interaktion med omgivningen. Att vuxna använder terminologi  i matematik är viktig för att barn ska lära sig känna igen matematikbegreppen. Reflektion tillsammans i barngrupp är också nödvändig för att vidga barnens erfarenhetsram runt matematik. Med hjälp av leken utvecklas också förståelse. Jag tror inte alla upplevelser måste befästas med gemensam reflektion mellan vuxna och barn.Uppmuntran är minst lika viktigt, ex att uppleva matematikens innersta väsen i bygglek eller annan skapande lek. Det är lätt att glömma att fantasi och kreativitet är det du använder för att skaffa dig egen automatiserad förståelse av matematikuppgifterna. Du tänker dig en logisk lösning av matematikuppgiften.


Att kunna fantisera är en nödvändig nyckel för att kunna skapa sig inre bilder av matematiken. Lekar där barn utforskar kreativitet är livsviktiga för att bland annat matematikförmågan ska kunna utvecklas. Utifrån barnets egna unika sätt att tänka kan vi hjälpa barnen vidare i matematiken.

Mönster, form och geometri

Ett exempel på detta är när vi tände overheaden på ljusbordet i våras och barnen upptäckte mönstret som bildades i taket i rummet där overheaden stod, det inbjöd till fler samtal och diskussioner. Barnen hittade andra runda former i rummet och prickmönster på sina kläder. De såg mönster de tidigare inte hade reflekterat över och det gav upphov till mycket spännande samtal i barngruppen.

Att räkna bråk kräver att du  kan skapa dig en inre bild av hur du kan dela en romb eller en kubikform. För personer som har svårt med matematik kan det vara svårt att tänka sig hur en kub ser ut inuti eller förstå att exempelvis en mönsterform i form av prickar och en cirkel är samma form.Därför tycker jag det är bra när vi hjälper barn att se formerna för då får de en grundläggande förståelse för hur bråk är uppbyggt.

Varför är det så svårt att förstå uppgifterna i matteboken när eleven förstår uppgiften när vi räknar vid köksbordet?

Det finns en anledning till att barn i skolåldern gömmer sig under bordet när talen är för svåra eller vägrar att räkna när kraven är för stora.Ofta kan det handla om detta att föreställa sig bilder av matematiken i sin fantasi. Därför kan också kravet på att finger räkna på sina egna fingrar bli för stort. Det kan också vara så att du snabbt ser antalen men har svårt att sätta ord på det.

Kanske är ni fler som funderat över detta. Det kan bero på att det är svårare att föreställa sig tal i fantasin än att räkna dem i praktiken. Med praktiska saker framför sig som är till hjälp för att förstå innehållet i uppgiften blir det betydligt enklare. Att jobba med matematik i lekform innan man tar fram matematikboken är en bra väg att gå.

mer att läsa om matematik
Gårdens lekar fylls med matte
www.ur.se
http://ncm.gu.se/smabarn