Låt väggarna berätta

Jag funderar över hur viktigt det är att vi diskuterar vilken pedagogisk barnsyn vi har i arbetslagen och vad olika begrepp betyder för var och en av oss i arbetslaget. Vad innebär barnperspektiv när vi diskuterar pedagogik och hur skapar vi förutsättningar för lärande i våra barngrupper. Vad har betydelse när vi skapar delaktighet i en barngrupp och  vilka förutsättningar skapar förutsättning för utveckling och lärande.

I veckans förskolechatt om socialt samspel belystes vikten av att arbeta med kommunikation och samspel i barngruppen för att skapa bra klimat som gynnar det gemensamma samspelet i barngruppen. Genom att stötta i kommunikationen kan hjälpa barn att hitta sin plats i leken och gruppgemenskapen. Vi behöver också diskutera hur vi kan skapa individuella förutsättningar för alla barn att komma till sin rätt i  förskolans och skolans verksamhet. Vilka faktorer hjälper till att skapa en en hållbar pedagogik i förskolans och verksamhet?

Efter att ha läst om Vygotskij i praktiken som Leif Strandberg funderar jag över hur vi kan använda miljön på förskolan  för att skapa förutsättning för interaktioner i barngruppen. Vygotskij betonar samspelet mellan barnet och miljön. Ifrån det sociokulturella perspektivet blir det också betydelsefullt att belysa helhetens betydelse för lärande? Barnens erfarenheter blir viktiga att utgå från när vi ska skapa lärmiljöer, sett ur sociokulturellt perspektiv.Vad är viktigt när vi skapar förutsättning för samspel och lärande? Är det pedagogerna och lärarnas tankar som blir tongivande när rummen planeras eller får barnen ta aktiv del av planeringen?

Bicyle tire dome
Foto: Spoke ’n’ Chain

Måste vi ha dockvrå på alla avdelningar för att det alltid funnits, eller vågar vi vara radikala och anpassa miljön efter barnens intresse så att den återspeglar det barnen finner intressant?
Forskning visar att barn leker bättre utan den traditionell dockvrå och klätterställning. Miljö som inte är färdig möblerad erbjuder möjligheter för barnen att vidareutveckla den, samtidigt som traditionella stolar kan bli tåg eller bil i leken. Oavsett hur vi formar miljön är det viktigt att vi planerar först innan vi sätter igång. Att vi utgår från barnens aktuella intresse i barngruppen.
Om man som personal väljer att anpassa miljön till populär kulturen är det viktigt att börja med reflektion och kartlägga sin egen barngrupp, vilka intressen och tankar om lärande har barnen i din barngrupp? Det är de aktuella intressena som finns i gruppen som skapar kulturen

Även om många idag börjat anpassa miljön efter barnen blir det en stark skiljelinje i begreppet anpassa miljön till barnets intresse kontra låta miljön återspegla barnens intresse. Vad berättar väggarna i ditt klassrum? Hur återspeglas barnens arbete och den pedagogiska dokumentationen?

Vad kan väggar berätta?
Foto: xjy (CC BYNC 2.0)

Våra erfarenheter bildas i relationen till det sammanhang vi lever i. Våra erfarenheter bildar också ram för vad vi upplever är riktigt och rätt. Våra erfarenheter ligger också till grund för hur vi kan ta till oss innehållet i undervisningen. Alla elever kan, utifrån sina förutsättningar. därför är det också viktigt att barn och vuxnas erfarenheter tillsammans återspeglar interaktionerna i lärmiljön. Samspelet blir det intressanta, som ständigt går att utmana till nya nivåer. Att fånga elevers erfarenheter och tankar om lärande är viktigt för att skapa arbetsro eller för att skapa ett delaktigt klimat i barngruppen. En verksamhet som bygger på att lärande och omgivande kultur bildar helhet har mycket att vinna på när det gäller att skapa framgångsrika förutsättningar för lärande och utveckling, jämfört med tankegången att det är enskilda barn eller elever som måste hitta förutsättning för lärande, och prestera bättre för att lyckas. Hur ofta diskuterar ni pedagogiska förutsättningar för arbetet? Eller diskuterar utifrån aktuell forskning, Lite för ofta skrapar vi på ytan istället för att diskutera pedagogik på djupet.

Etiska aspekter på pedagogisk dokumentation

Pedagogisk Dokumentation

Den senaste tiden har jag funderat mycket över hur vi använder pedagogisk dokumentation i förskoleverksamheten. Vi är många som arbetar med pedagogisk dokumentation eller ligger i startgroparna för att utveckla arbetet med pedagogisk dokumentation. Linda Linder skriver om ämnet på ett föredömligt sätt.

Etiska aspekter

De senaste åren har pedagogisk dokumentation varit ett område som varit föremål för många diskussioner. Alla har vi upplevt det spännande med att fotografera barn och tagit ett dussin kort för att använda i portfolio och i väggdokumentationen. En del arbetar även mer medvetet med pedagogisk dokumentation. Efter att ha varit på ett antal föreläsningar om ämnet, har jag börjat fundera på vad barnen egentligen tycker om att bli  utlämnade i dokumentationen. Det handlar inte bara om hur mycket vi visar av barnen på fotografierna utan också om vad vi lämnar ut. Vilka situationer och vilken text vi använder när barnen tyckt och tänkt om korten.

Jag tycker den etiska aspekten på pedagogisk dokumentation är otroligt viktig. Vi pratar ofta om pedagogisk dokumentation och ger det en framträdande plats i verksamheten. Men i själva valet av vilken dokumentation vi väljer att visa, medverkar vi pedagoger till att forma bilder av barnen i gruppen. Hur framställer vi barnen i dokumentationen?

Hur kan vi använda dokumentation på ett medvetet sätt för att förändra barns status i en barngrupp. Barn som inte har så stort utrymme i gruppen, kan vi höja dess status? Vad händer om vi pedagoger visar alla barns lärande på ett subjektivt positivt sätt? Förändrar det relationerna i barngruppen? Är vi medvetna om att vi är subjektiva när vi väljer bilder?
Kan vi till exempel med varsam hand fokusera på starka sidor, när vi pedagoger diskuterar och reflekterar tillsammans med barnen utifrån gemensamma aktiviteter i en barngrupp. Att benämna barns insats när det handlar om gemensamt lärande är ett effektivt sätt och lyfta positiva egenskaper.


Makt

Att gemensamt titta på bilder och inleda samtal och diskussioner om vad vi gjorde på bilderna sätter igång en språkutveckling. Det kan hjälpa barnens tids- och rumsuppfattning om vi kan återanvända dokumentation tillsammans med barns reflektioner. Som vuxna har vi pedagoger en makt i våra händer, en makt som vi kanske inte tänker på så ofta. Vi förfogar över språket och valen.

Många av oss tar mycket kort och sätter upp på väggarna. Hur många av oss frågar barnen vilka bilder de vill visa. Eller tar en dialog med barn och vårdnadshavare runt innehållet i dokumentationen. Det handlar inte bara om hur vi tänker om att barn exponeras på bilderna. Om deras ansikten ska synas eller om det är okej för föräldrarna att barnet är med på bild. Under pågående vårtermin har  avhandlingen Om att bli dokumenterad (Lindgren/Sparrman) ingått i studielitteraturen i min utbildning till specialpedagog. Texten har satt igång nya och viktiga tankegångar för mig. Det finns ett omedvetet maktmedel i valet av bilderna.

Medveten?

Det finns anledning att göra de omedvetna tankegångarna synliga för oss pedagoger. Gör vi det kan vi finna många än mer viktiga anledningar till att arbeta med pedagogisk dokumentation. Om vi dessutom släpper in dokumentationen i gemensamma reflektioner och samtal  får vi ett effektivt arbetsverktyg. Det har blivit en aha-upplevelse för mig under läsningen av litteraturen som ingår i min specialpedagog utbildning. Barnens möjligheter att påverka och ha inflytande har alltid legat mig varmt om hjärtat, men den senaste tidens aha-upplevelser som handlar om de dolda språken i dokumentation och utvecklingssamtal. Det belyser vikten av att än mer diskutera hur vi kan medvetet arbeta med dokumentation och även språkligt innehåll i dokumentationstexter.
Jag vill gärna höra andras tankar runt detta så lämna gärna kommentarer.