Från Fröbel till Reggio Emilia

För ett par månader sedan fick jag en fråga som fått mig att fundera länge. Frågan handlade om vad jag anser är förskolepedagogik? Jag bollade tillbaka frågan till den som ställde den och fick svaret att förskolepedagogik  handlar om att arbeta utifrån alla sinnen med temainriktat arbetssätt. Frågan kom att väcka mycket fundering hos mig om vad som kännetecknar dagens förskolepedagogik.

Finns det ett förskoleinspirerat sätt att tänka och vad innebär det?


Fröbels lekgåvor

Dagens verksamhet har sitt ursprung i forna tiders barnträdgårdar. Dagens bygglek har till stor del inspirerats av Fröbel, som introducerade lekgåvorna som begrepp i förskolan för många år sedan. Matematiken i förskolan har sin tur hämtat en del inspiration hos Maria Montessori.Vårt pedagogiska arbete och vår dokumentation har hämtat inspiration från Reggio Emilia. Vår historia har format dagens verksamhet och tittar vi oss noga  omkring hittar vi levande historiska spår i vår vardagliga verksamhet. Idag hämtar många inspiration från Reggio Emilia, men om 10 till 15 år kommer dagens verksamhet vara historia och nya rön kommer forma förskolan. Förskolans verksamhet är nära förknippad med samhällssyn och idag går förändringarna snabbt. Både när det gäller pedagogik och när det gäller teknik.

Men vad är då dagens förskolepedagogik? Vad präglar förskollärares verksamhet idag och vad är gemensamma nämnare för oss som arbetar i förskolan?

Jag tror inte att det finns en samlad förskolepedagogik, men det finns en samlad barnsyn i förskolan. Det är kunskapen om barn som vi för med oss in i arbetslaget som formar verksamheten.  Det är att vi ser barn som viktiga idag och tycker att socialt samspel har en självklar plats i vår verksamhet. Barn är betydelsefulla och vi ser barnen som finns runt om oss. Vi lyssnar på vad de vill berätta.  Den nya barnsynen som vuxit fram senaste årtiondena  speglar sig i barngruppen och arbetslagens demokratiska process. Arbetet utgår från barnen även om pedagogerna planerar och leder arbetet i verksamheten.  När vår kunskap möter vår barnsyn i arbetslaget formas en pedagogisk process som återspeglar sig i det praktiska vardagsarbetet.
Under tiden som jag tänkt har jag resonerat med kollegor i olika åldrar, både de som arbetar som förskollärare och de som valt att vidareutbilda sig till specialpedagoger eller lärare. Av de som fått frågan har flera svarat att temainriktat arbetssätt är exempel på klassisk förskolepedagogik.

Vännen Linda Linder frågade på twitter vad innebär temainriktat arbetssätt?
Synen på vad tematiskt arbetssätt innebär skiftar från verksamhet till verksamhet? Precis som åsikterna på vad som är skillnaden mellan projekt och temainriktat arbetssätt. Eftersom utbildningarna och erfarenheterna förskollärare emellan är skiftande, uppstår det alltid en mix i arbetslagen när yngre och äldre kollegor ska samarbeta eftersom kunskapen om barn hela tiden uppdaterats.

Därför tror jag vi måste se vad som är gemensamma nämnare för förskollärare oavsett ålder och utbildning, vi måste vara stolta över vår kunskap och tillsammans skapa en verksamhet som bildar det som vi skulle kunna kalla förskolepedagogik. Vi måste värdesätta varandra istället för att, några av oss ser den senaste sanningen som mest betydelsefull och i sin iver att nå framgång i verksamheten, kör över de äldre kollegorna. Vi som har jobbat några år måste i vår tur lära oss av de som är nya i yrket. Hemligheten till framgång i barngruppen handlar just om att lära sig samarbeta. Att värdesätta både gammal och ny kunskap. Att visa barn på att förhållningssätt och delaktighet är viktigt och betydelsefullt. Mixen från våra olika utbildningar och erfarenheter bildar en bred och djup kompetens om vi respekterar varandra i arbetslagen. Barnen och kunskapen om barn är vår gemensamma referensram som vi också delar med barnskötare och andra yrkesgrupper i förskolan,  därför är alla viktiga, även om vi har olika uppdrag. Tillsammans formar vi verksamheten i förskolan och mixen på kunskap och olika kompetenser är också vår största styrka för att forma en attraktiv och modern förskola.

Foton och Copyrights
Fröbels lekgåvor, foto av Michael Fiegle (GFDL)

Är Mallen hinder eller möjlighet

Läser en diskussion på facebook om att använda mallar i förskolan i samband med skapande. Mallar har de senaste åren diskuterats och ifrågasatts i förskolan och skolans värld, precis som målarbilder och målarböcker. Många anser att de inte har i verksamheten att göra och resonemanget går tidvis rätt högt. I bästa fall  kryssar pedagogen i pärmen för att barn inte ska måla för många målarbilder av slentrian. I värsta fall får barn en utskällning för att de gör åt med för mycket papper. En del tar bort alla målarbilder och mallar och tänker att sådant kan barn göra hemma i lugn och ro. Utifrån mottot det är inte förskolans och skolans uppgift.

Barn ska skapa av fri vilja och barn ska uppmuntras i skapande, men hur uppmuntrar vi bäst barns skapande. Genom att stenhårt hävda att det är viktigare att skapa fritt än att låta mallen vara till hjälp att skapa inre bilder. Genom att hålla hårt i papperna, begränsa antal teckningar och ha snäva ramar runt vad som är tillåtet?

Är denna teckning skapad med eller utan mall?

Eller kan vi visa på att det finns många olika sätt att skapa, dels med målarbilder och mallar och visa hur många tekniker du kan använda i samband med skapandet av färdiga produkter. En mall kan vara en mall som tjänar till inspiration där det färdiga resultatet kan se ut på flera olika sätt. En mall kan vara att lära sig följa mönster, den kan fungera som en ritning eller den kan hjälpa dig tänka egna bilder. En färdig målar bild kan bli en klippdocka i leken med personliga kläder, om vi laminerar den och gör den mer hållbar. En målarbild kan bli en film med teknikens hjälp. Det handlar om vilket syfte vi har med mallen, hur vi ser och tolkar möjligheterna med barns skapande. En mall blir faktiskt begränsad först när vi i våra tankar begränsar mallen. Vad vi har för föreställningar om barns egen förmåga att skapa fritt blir avgörande för hur vi agerar. Är barns egna tankar om vad de tycker är värdefullt viktiga för dig som pedagog att utgå från, ja då kanske du måste omvärdera synen på vad som är bäst att använda för att skapa fina teckningar och bilder.

Färdiga färger är också en typ av mall?
Foto: Matt Holland (CC BY-ND 2.0)

Samtidigt kan skapande vara att måla fritt på staffli eller upptäcka färgskalor, hur många barn vet vilka grundfärgerna är och har fått uppleva känslan att skapa färgskalor med hjälp av grundfärgerna. Med ögat och aha-upplevelser växer färgerna och glädjen fram när barn får skapa och uppleva konst  med alla sina sinnen. Skapande handlar om att utgå från barns intresse och upptäckter. Skapande kan vara att plocka in pinnar från skogen, eller att använda andra saker som vuxna ofta betraktar som skräp. Tillsammans upptäcker vi möjligheter om vi är tillåtande. Utifrån den tankegången kan skapande se mycket olika ut i olika grupper. Jag tror att det ofta beror på vem som skapar aktiviteterna och med vilken utgångspunkt.

Att tänka för snävt när det gäller skapande är samma sak som att tänka för snävt när det gäller hur barn ska använda ex IKT, förr ställde vi äggklockor när barn satt vid datorn. Runt teknik vågar vi tänka nytt men vi kryssar fortfarande i pärmen hur många målarbilder barn målat. Vi sätter en gräns för vad som är okej i samband med målande. Max 2 målarbilder av samma sort men vad vill barnen, hur kan vi låta dem vara med i en process som kanske leder till färre och färre målarbilder och mallar, därför att barn upptäcker hur många tekniker det finns att skapa med. Vad är att utmana barnen i skapandet?  Är det att visa på möjligheter och visa på en mångfald eller är det att begränsa sig till ett sätt att tänka? Hur lär vi barn vara kreativa och tänka ut egna lösningar i skapandet?

Hur tar du kontroll över barnen

Hur mycket höjer du rösten i barngruppen och behövs det ?

Vissa dagar brukar pedagoger vara stressade. Till exempel om annan personalen är sjuk eller frånvarande. Pedagoger behöver ofta hålla läget under kontroll med uppmaningar Vad ska du göra nu? Sitt ner. Den där får du inte ha, lägg tillbaka den. Lyssna på vad jag säger kan vara fraser som far genom luften. Alla pedagoger har bra dagar och dåliga dagar. De dagar stressen stiger i gruppen tror jag de allra flesta av oss tar till rösten för att försöka styra situationen. Ibland så mycket att ansiktet blir rödare och rödare, resultatet blir uppkäftiga barn och stökigare barngrupp.Vi toppstyr med vår röst för att återfå kontrollen över barngruppen. Jag läste någonstans att de pedagoger som kommer ut på fältet från förskollärarutbildningen måste kunna ha kontroll på en samling, måste kunna behärska gruppen med auktoritetMen jag håller inte med. Att skälla på barn är inte den enklaste vägen till ordning i sin grupp och inte heller den mest effektiva. Att våga gå in i en dialog kräver mer än att styra gruppen med förmaningar.

citat hämtat ur boken Utskälld av Erik Sigsgaard

Med vår röst vill vi få gruppen att lyssna. Men vad händer om vi istället tänker utifrån barnens perspektiv och inleder en dialog. I en dialog kan vi nå barnet/eleven och få igång en kommunikation med frågor som: Hur tänkte du? Är du trött idag? Eller saknar du din ordinarie fröken. Kan vi få igång dialog med eleven. Vi är så vana att använda rösten att vi sällan tänker på att eleven är trött, ofta fylld med känslor och kanske inte har hunnit tänka efter riktigt när det uppstår konflikter. Vår egen uppfostran i en lydnadskultur gör att vi ibland har svårt att förstå den uppfostran som dagens barn får. Istället tar våra egna omedvetna känslor över och vi beklagar oss över barn som inte lyssnar på vuxna.

I alla barngrupper finns dessutom barn som testar de vuxna. Barn som är utåtagerande fungerar ofta som åskledare. Barn som kanske inte alltid vågar lita på vuxna och barn som är för blyga för att berätta. Alla dessa barn slåss om det tysta samtalsutrymmet. De kämpar för att vuxna ska se dem eller inte se dem. Genom att ta barns samtal på allvar går det att hitta öppningar att skapa samarbete runt. Det vi oftast inte tycker är viktigt när barn pratar, utan lyssnar på med ett halvt öra, är viktigt för barnen. Barn som diskuterar vem som får komma på deras kalas, vem som får vara med att leka styr sina kamrater med makt och status.

Simon Zetterberg (CC BY-NC 2.0)

När vi respekterar deras samtalsämne  och lyssnar på det de vill berätta för oss vuxna skapar vi kommunikation på barns och vuxnas nivå. Genom att medvetandegöra för oss vuxna hur talutrymmet i gruppen ser ut, kan vi hitta strategier som påverkar stämningen i gruppen. Testa att uppmärksamma de blyga tysta barnen, ge dem mer samtalstid och se vad som händer. Påverkar det makten i barngruppen?Är du som pedagog medveten om vilka barn som är ledare i din barngrupp? Kan du påverka klimatet i gruppen genom att ge mer uppmärksamhet till barn som inte har så stor uppmärksamhet. Det är stor skillnad på ett arbetslag som styr barnen med rösten och ett arbetslag som styr med dialog. Det är viktigt att vi pedagoger är medvetna om att vår ledarroll återspeglas i barngruppen.

Uppdaterat
Ann-Marie Begler och Caroline Dyrefors Grufman från Skolinspektionen skriver om barn som blir kränkta varje dag på DN debatt. Hur vi agerar mot barn och elever har stor betydelse för hur de behandlar varandra.

Detta är den tredje texten om makt i skolan. Här finner du del ett och del två.

Är du skolmogen lille vän?

Vad är rättvist i dagens skolsystem?

Bilden talar sitt tydliga språk. Skolan blir tuffare och tuffare för många elever. Kraven ökar i skolan och debatten om betygen ångar vidare. Ivriga förespråkare för betyg gör sina rösten hörda och tror att betyg ska skapa mer kompetenta och lydiga elever. På Twitter diskuteras för eller emot läxor. Alla har åsikter men vilka lyssnar på barnen? Frågar pedagogerna efter vad barnen tycker är roligt att göra eller vad styr vår planering av aktiviteter med barnen?
På lika villkor vad innebär det för dig som pedagog och som samhällsmedborgare?

Därför tycker jag  det är dags att vi funderar över vad  lika villkor betyder? Tidigt fostrar vi barn till självständiga individer. Vi uppmuntrar dem att uttrycka sina tankar och känslor i förskolan, vi skriver in barns rätt att uttrycka sina tankar och åsikter i styrdokumenten. Vad händer när de börjar skolan?
Jo, där ska de lära sig katederundervisning. De ska lära sig att uttrycka sin metakognitiva förmåga. Omkastningen mellan förskolans syn på barn och förmedlingsundervisning innebär också att sitta still, arbeta självständigt på lektionerna och svara på lärarnas frågor. Ibland tycker jag det är märkligt att vi inte funderar mer på vad som händer då barn blir så kallade skolmogna. Istället blir det debatt och dagens barn anses ha svårt att lyssna på lärarnas undervisning.
Barn av idag har lärt sig ta plats och synas. Det kräver att lärare kan bemöta dem genom att se dem. Att skol- och förskolesystem kan mötas och bilda helhet.
Det är dags att vi också tittar på hur undervisningen kan förbättras och vi börjar fundera på hur vi kan förstå barns beteende, istället för att tänka att en elev har ett problembeteende. Allt hänger samman. Alla barn förtjänar att ha en meningsfull förskolevistelse och skolgång. Förståelse blir ledord. kompetensutbildning i konflikthantering räcker inte för att lösa stökiga skolsituationer. Inte heller fler betyg. Det är dags för oss lärare och pedagoger att fundera på hur undervisning och fritidsaktiviteter i skolan kan utgå från barnens vardag intressen på allvar?



Kommunikation väver vi tillsammans.

Kommunikation väver vi tillsammans

Foto: Tommy Fjordbøge (CC BY-NC-ND 2.0)

Här om dagen fick jag uppleva en gyllene eftermiddag. En sådan där dag som skapar avtryck ett bra tag efteråt och ger spännande tillfällen till reflektion. Eftersom jag har en delad tjänst, arbetar jag på förmiddagarna i förskoleklassens resursgrupp och på eftermiddagarna på fritids. Det ger det tillfälle till många blandade upplevelser. En dag letade en grupp barn efter nyckelpigor, de hade hittat en men ville ha fler. En upprörd diskussion om vem som hade flest nyckelpigor skapade ledsna känslor om att de inte hittat mer än en nyckelpiga. Eftersom det varit en kall natt  ledde till ett samtal om att det kanske inte fanns fler nyckelpigor. Det blev ett långt samtal om nyckelpigornas liv och leverne  och efter en stund övergick diskussionen till andra lekaktiviteter. På skolgården finns en hage med bokstäver. Vi hoppade hage tillsammans och letade efter bokstäverna i våra namn. Barnen var glada och nöjda då vi gick in för att fortsätta med inomhusaktiviteterna. Och jag hade en eftermiddag som fortsatte med fler spännande samtal med andra barn i gruppen. Då jag åkte hem under eftermiddagen reflekterade jag över

Vad är det som gör att magiska möten uppstår?


Lärprocess

Att fånga lärprocesser som uppstår spontant handlar först och främst om att se när de uppstår!
Men i högsta grad handlar det om att hitta samspelsmönster som inbjuder till kommunikation mellan vuxen/barn eller barn/barn och vuxen. Att hitta det där lilla extra som gör att barn känner sig så trygga att de vill dela sina upplevelser med oss vuxna. Värdesätter vi det som barnen delar med oss i ett förtroende och reflekterar vi över vad vi gör för att skapa kommunikation.

Kroppsspråk, förtroende och kommunikation bildar en väv av samtalsmönster och möjligheter om vi vuxna ser barnens försök att erbjuda öppningar. Hos en del barn är det kanske vi vuxna som behöver finna öppningar och möjligheter. Ibland blir vi lite blinda när vi är mitt i verksamheten och då kan det vara bra att reflektera med ett utifrån perspektiv.

Vad är det som gör att en del pedagoger kan ha fler barn och få relativt lugn i gruppen medan någon annan pedagog bara kan ha ett eller två barn och ändå uppleva att det är stökigt?

Naturligtvis handlar det om yttre omständigheter och om barnens förutsättningar till samspel men det handlar också om hur vi enskilda individer upplever, känner och ser på situationen just i den stunden. Hur vi kan vända en stökig situation till ett magiskt ögonblick. För mig består en del av hemligheten i att se gruppens samspelsmönster eller individens. Den andra nyckeln är att tacka ja till gruppens kommunikation. Vad är ditt bästa arbetsredskap?

Hur ska ett bra föräldramöte vara?

Hur ska ett bra föräldramöte vara?

Frågan ställdes av en vän i sociala medier och erbjöd bra tillfälle till reflektion. Föräldramöten hålls i de flesta verksamheter inom förskola och skola varje hösttermin. Åsikterna om hur ett bra föräldramöte ska vara brukar vara många och åsikterna skiftar mellan pedagoger och lärare.

Vilka ska lyssna?

Jag tycker det är viktigt att tänka på vilka som är mottagare och lyssnare på föräldramötet. Som pedagog eller lärare har jag en agenda för vad jag tycker att ett föräldramöte ska innehålla. Som förälder har jag kanske andra önskemål. Vad kan just dina föräldrar behöva få ut av föräldramötet och vilka förkunskaper har föräldrarna som ska lyssna ?

Vad ska det innehålla?

Finns det plats för att göra en aktivitet tillsammans eller är det en film som ska visas. Filmer som speglar barnens vardag eller lärande brukar vara uppskattat.
Är det en beskrivning av verksamheten som behövs och praktisk information?
Att lyssna på föräldrar och ha en avslappnad men ändå professionell attityd är en kunskap som växer fram hos erfarna pedagoger. Men då är det viktigt att inför varje läsår fundera på frågor som Vad behöver årets föräldragrupp? Vad är speciellt för just den här gruppen, verksamheten?

Engagemang

För att få ett bra föräldramöte räcker det inte med en bra planering. Ett föräldramöte måste erbjuda något som lockar föräldern till att delta. Tillsammans skapar vi ett föräldrasamarbete. Föräldrarelationer kräver stor lyhördhet av oss pedagoger och föräldramöten kan vara gyllene tillfällen att mötas på. En del föräldramöten jag varit på i egenskap av förälder har varit väl planerade och väckt lust och vilja till gemensam kommunikation. Andra har varit kvällar när pedagogerna läst av från papper de hållt i handen och möjligheterna till kommunikation knappast existerat. De kvällar som lockar mig som förälder att delta, har varit de kvällar som inbjudit till god stämning och kommunikation.

Föräldramöte som ett kafferep?
Foto: Andreas Ivarsson (CC BY 2.0)

Kafferep kan vara en talande beskrivning. Ett inbjudande kafferep med tända ljus och goda möjligheter till samtal och reflektion skapar i mina tankar en avslappnad atmosfär. Tillsammans blir ledord även i föräldrasamverkan. Reflektion över vilka mottagarna är och vad de kan vilja diskutera eller lyfta tycker jag är en stor del av föräldramötet. Smaka på ordet Föräldramöte, själva ordet inbjuder till gemensamt ägande av programpunkterna under kvällen. Ett möte där vi äger hälften var, vågar vi tänka så?
Vågar vi fråga exempelvis föräldraråd vad de skulle vilja få del av under ett föräldramöte. Vad tycker du att ett bra föräldramöte ska innehålla?

Vad har du i din ryggsäck

Jag fick en fråga i samband med att förskolechatt diskuterade frågan Varför förskola.

Frågan handlade om hur jag ansåg hur pedagogiken speglar sig i det praktiska arbetet i barngruppen. Jag ska försöka illustrera det med lite exempel. En målare har kunskap om olika färger och olika målartekniker. Han har olika redskap för olika arbetsuppgifter och anpassar sitt material utifrån kunskap om sitt yrke.

Foto: Karin Jonsson (CC BY-NC 2.0)

På samma sätt har en förskollärare eller en lärare kunskap om barn som fungerar som en målarpalett i det praktiska vardagsarbetet. Kunskap om barns utveckling och kunskap om pedagogik blir pedagogens arbetsredskap.  Styrdokumenten ger oss vägledning i vad vi ska arbeta mot och efter. Utifrån de barn som finns i gruppen anpassar vi innehållet. Förhållningssätt och människosyn som pedagogen har påverkar hur pedagogen kommer bemöta barnet eller eleven. Alla pedagoger är påverkade av sitt eget bagage, sin egen ryggsäck och sina personliga erfarenheter ex från yrket.

De sista åren har jag funderat mycket över hur mycket kunskap pedagoger egentligen har om barns utveckling. Jag tror att vi har mycket god kunskap om barns utveckling i allmänhet, men rätt lite kunskap om barn med särskilda behov eller barn som behöver lite extra stöd och gråzonsproblematik. Om pedagoger är osäkra speglar sig det i bemötandet av enskilda barn och förskolan blir inte den demokratiska plattform som det skulle kunna vara. Pedagoger behöver kunskap om barns utveckling men de behöver också mycket kunskap om barn med särskilda behov. Med den kunskapen kan de hjälpa dem in i gruppen och skapa kamratrelationer åt barnen de kan bli länkar och brobyggare, tack vare en välfylld kompetensväska. Jag drömmer om en förskola och ett hållbart samhälle som har högt i tak och kan skapa ett inkluderande system där alla barn får ett likvärdigt bemötande. En förskola och skola där alla barn kan lyckas trots olika förutsättning och behov. Jag tror också att det är möjligt att nå dit om vi väljer rätt arbetsredskap eller målarpenslar ur vår färgpalett som vi pedagoger förfogar över. Tillsammans skapar vi ett hållbart och inkluderande samhälle.Förskolan kan vara en första anhalt på vägen in i ett liknande skolsystem som än så länge finns i åtminstone mina drömmar.

Foto: David Hall (CC BY 2.0)

Vi som arbetar i förskolan förväntas ofta kunna mycket om barn, men erfarenheterna kan vara väldigt skiftande beroende på vad vi har stött på under vår yrkeskarriär. Förmågan att förvalta vår kunskap om barn och omsätta den i praktisk handling blir i praktiken avgörande för hur föräldrarna upplever att deras barn blir bemötta i förskolan. Av samma anledning tror jag att närhetsprincip är mycket viktig för de flesta föräldrar när de väljer förskola. Pedagogiken avgör dock om föräldrarna på sikt väljer att ha kvar barnen i förskola eller om de väljer andra alternativ.

Våga Satsa

Att tala inför andra

Här om kvällen tog jag mig äntligen tid att lyssna på en twitterväns sommarprat. Linda Palm bjöd på många klokheter om läsning och om livet. I programmet nämner hon hur svårt det kan vara att släppa det invanda och prova något nytt. Alla har vi väl känt den nervositeten som kommer när det är dags för oss att prova något nytt. När vi ska anta en utmaning som föreläsning eller föredrag är det lätt att känna nervositeten komma krypande och naturligtvis tror iallafall jag att alla ser. Men verkligheten är att mina åhörare inte märker hur nervös jag är på insidan. Efteråt brukar det kännas fantastiskt bra.

Jag var och lyssnade på en klok präst i Domkyrkan för ett par månader sedan som sa något mycket klokt angående självförtroende. Ofta har vi personer vi ser som förebilder i livet. Personer vi ser upp till och beundrar. Så tänker ni kanske precis som jag tänkte, så där duktig, proffsig skulle jag också vilja vara. Det där gjorde hen så bra. Men den kloka prästen summerade det med att om vi har någon vi ser ut till, har vi också utan att vi är medvetna stråk av likhet med den personen som är vår förebild. Det handlar mer om att lita på oss själva. Vi påminner redan om förebilden och skapar oss förutsättning som vi inte är medvetna om. Vi kan så mycket mer än vi själva tror om vi bara vågar försöka.
Den bilden vi bär i vårt inre är inte samma bild som speglas i det yttre. Om vi själva tror att vi inte kan så mycket kan vi vara övertygade om att i verkligheten kan vi betydligt mer. Det handlar om att våga tro på sig själv och sina egna möjligheter.

Våga

För fem år sedan tog jag steget att sätta mig på skolbänken igen och börja läsa distansutbildning på högskolan. Jag var osäker på om jag skulle klara en kurs men ville ifallall prova. I bakgrunden fanns en önskan att vilja handleda andra människor. Att lära mig mer om inlärning för att kunna förstå bättre, hur vardagen fungerar för människor med olika funktionshinder. Att göra något för unga som inte tror att de kan något, en vilja att inspirera.  Att vilja hjälpa till i familjer och skola för att elever med npf ska få det bättre. Det handlar om att se möjligheter och att våga blicka framåt. Önskan att hjälpa andra med samtalsstöd ledde mig vidare till en handledarutbildning. Maken stöttade med feedback och korrekturläsning och det kändes fantastiskt skönt efter kursen att ha genomfört det. Sucsesivt har det blivit fler och fler kurser och så småningom en längre utbildning på högskolan. Att känna självförtroendet växa är läkande och utvecklande. Om vi stannar vid det som är tungt och jobbigt är det lätt att fastna i egna tankar. Men lyfter vi blicken kan växande äga rum. För att det ska ske behöver du tro på dig själv en liten smula, iallafall såpass mycket att du vågar prova något nytt.

Foto: Marcel Leitner, CC BY-NC-SA 2.0

Förebilder

Fånga upp en förebild. Kanske en duktig pedagog eller någon annan kreativ förmåga. Under kursåren i Växjö har jag förstått att för att bli en bra pedagog är det viktigt att växa inåt. Att brottas med sina egna svårigheter och tillåta sig att våga möta kritik. Förbättra bilden av sig själv och sina negativa tankar är ett steg att ta sig en bit framåt.Istället för att ha låga tankar om sig själv tycker jag det är viktigt att prova sina vingar. Ta steget, sök jobbet du inte riktig tror att du är behörig till. Det värsta som kan hända är att få nej. Sök kursen du är nyfiken på men inte vet om du klarar av. Satsa på kompetensutveckling. Tänk positivt om dig själv. Prova något du inte tror att du kan, be någon hjälpa dig om det är svårt. Tillsammans skapar vi positiva ringar och visar att det går att få det bättre, må bättre.Jag tror att vi behöver förebilder och framtidshopp att sträva emot. När den inre självkänslan får växa växer även den yttre. Den föder en ryggrad och självförtroende i mötet med andra människor. Bättre självförtroende kan bara vi själva skapa och det måste börja inifrån.

Jobbstart

Jobbstart 

Det börjar närma sig jobbstart. Jag ser fram emot hösten då jag ska få förmånen att arbeta i förskoleklass och liten grupp. Då flera av eleverna använder TAKK  ingår det i mina arbetsuppgifter att också skapa en tecknande miljö i förskoleklassen. En mycket rolig och stimulerande arbetsuppgift. Jag har tidigare arbetat på förskola där AKK  varit naturligt del av verksamheten. Att skapa tecknande miljö är en lång process som tar mycket tid. Jag har funderat mycket över vad som krävs för att engagera fler pedagoger att våga börja teckna. Förebilder för mig har varit duktiga pedagoger som använder stödtecken i vardagen och som har fört vidare den kunskapen till kollegor och barngrupp. Ofta tror jag det handlar om att komma igång och våga prova. Glädjen det väcker hos barnen eller vuxna när omgivningen tecknar är svår att beskriva.
Alla har rätt till kommunikation, däremot kan kommunikation gå till på olika sätt. En viktig förutsättning för att AKK ska fungera tillfredsställande är att så  många som möjligt tecknar att de vågar prova att teckna. Att nu arbeta i en miljö där teckenkunskap är en självklarhet det ska bli mycket spännande. Att bygga upp en praktisk miljön i klassrummet och omgivningen en stor utmaning som det ska bli roligt att ta del av.. Kunskapen om AKK behövs och det är en stor fördel för språkutvecklingen när både barn och vuxna använder AKK i verksamheten som ett naturligt inslag i vardagen.

Foto: Lena Folcke

Valmöjligheter

Nu håller jag på och förbereder olika material som ska som bäst  packas ner i jobbväskan. Bildstöd är bra komplement till AKK, för att erbjuda fler möjligheter till kommunikation. Pratkartor som de kallas som kan underlätta olika valmöjligheter i vardagen. Pratkartor kan även sättas upp utomhus för att erbjuda valmöjlighet och kommunikationsmöjlighet med hjälp av bilder utomhus på skolgården. Teckenremsor med nyckelord kan plastas in och bäras i fickan av lärare och personal, på gården och vid utflykter.Alternativt kan bilder fästas i nyckelring som kan användas utomhus. Att ha praktiskt material som underlättar kommunikation och utgår från att skapa förståelse runt olika sammanhang och vardagssituationer känns som en bra början.

Foto: DART

Barnböcker 

Jag jobbar gärna med bilderböcker med passande ämnen och tydligt bildspråk. Fördelen med böcker som har ett konkret språk och tydliga bilder, ansiktsuttryck är att de kan användas ungefär som en pratkarta som inbjuder till samtal runt bilderna.Jag skulle önska att fler författare använde TAKK och teckenspråk i barnböckerna för att bredda barnboksutbudet för barn som har behov av teckenkommunikation. Samtalen kan ske med AKK eller ritprat. Därför blev jag glad när jag fick tips om ytterligare teckenböcker med ämnen som brukar engagera barn.

Tips

Hjälpmedelsinstitutet: Vad är AKK (pdf)
Specialpedagogiska myndigheten: Alternativ och kompletterande kommunikation
Materialtips från Hattens förlag

Bra barnböcker

Vi tecknar om fordon
Räkna med Pino

Hur, vad och varför förskola?

Varför förskola?

Med anledning av kommande diskussioner i förskolechatt funderar jag över frågan Varför förskola?

En intressant aspekt är att läroplanen som ofta framhålls som styrdokument talar mycket om hur och med vad vi ska jobba men inte så mycket om varför. Barnkonventionen ger oss en solid grund att utgå från. Även om det fortfarande inte är den lag många förespråkar att det borde vara.

Är det viktigt att ställa sig frågorna hur, vad, varför utan rangordning mellan frågorna?
Ja, jag tror att det skapar medvetna pedagoger i förskolan, dvs medvetna förskollärare och barnskötare. Personal som kan framhålla förskolans positiva fördelar och tillsammans lyfta förskolan en bit till behöver först ha fått reflektera över grunden till sitt arbete.

Men var hittar vi svaren om varför förskola? Finns det svar?
Är svaren att förskolan behövs ur  jämnställdhetsaspekt, lika värde och försörjningsaspekt?

Ska förskolan inriktning vara inspirererad av skolan och tankarna om lärande eller ska den handlar om perspektivet livslångt lärande. De aspekterna behöver nödvändigtvis inte ställas mitt emot varandra men är intressanta att reflektera över. Om förskolan ska vara valalternativ för alla behöver vi också reflektera över finns det förhållningsätt och riktlinjer att arbeta efter som gör att alla föräldrar och barn passar in i systemet. Hur möter vi upp olikheter och mångfald i förskolan? Hur skapar vi ett klimat där olikhet blir norm och det finns fullt ut förståelse för att föräldrar tänker olika?

Jag skulle gärna arbeta i en förskola som kunde välkommna alla föräldrar och barn på samma villkor, som byggde på intentionen att skapa spännande kreativa lärmiljöer för alla. En förskolemiljö där det var högt i tak i arbetslagen och rikligt med tillfälle att ha reflektioner och pedagogiska diskussioner.Det känns som bra mål att sträva efter.