Pedagogiska appar begränsar

Vad är teknik? Hela begreppet IKT står inte bara för digital teknik utan betyder information, kommunikation och teknik. Hur vi använder tekniken som verktyg i förskolan finns det säkert många åsikter om. Min erfarenhet är att diskussionerna ofta handlar om iPad och surfplattor, men teknik är också kommunikation och det är viktigt att vi vidgar vyerna när vi diskuterar teknik. Teknik handlar om att forma, konstruera och nyttja material. Idag lever vi i ett informationssamhälle, dagligen möts vi av 100-tals olika uttryck via olika medier. Barn som växer upp idag lever i en vardag som de delar med sina föräldrar och kamrater. De blir tidigt bekanta med olika former av digital teknik, men de lär sig kanske inte lika enkelt orientera sig bland alla intryck som möter oss varje dag.

Att upptäcka med en liten skärm.Foto: Fredrik Larsson (CC BY)


De flesta 2- och 3-åringar har stiftat bekantskap med digitala verktyg i hemmet tillsammans med föräldrarna. 57% använder internet av 2-åringar. Redan bland 3-åringarna är tre av fyra internetanvändare och vid 7 år är andelen 90%. Den stora ökningen de senaste åren har skett bland de yngsta. Den största förändringen har varit att barns användning av internet blivit mycket frekventare.  Däremot är det inte säkert att de får använda den multimedia kultur som finns i hemmet i förskolan och skolan. Trenden att appar ska väljas utifrån ett pedagogiskt syfte är stark, liksom rädslan för att det kan vara skadligt för barn spela spel för länge vid iPaden. Det är lätt att rynka på näsan åt för enkla appar och reklam av olika slag, men vi glömmer då att de faktiskt ingår i den barnkultur som dagens barn växer upp med. Caroline Liberg påpekar att det finns forskning som visar att populärkulturen är viktigt att ta tillvara på. Hjältar från filmer, dataspel och barnböcker inspirerar barn att både läsa och skriva på egen hand. Populärkulturen är viktigt när barn stiftar bekantskap med olika typer av texter, och fyller viktiga funktioner när barn lär sig läsa och skriva. Ändå upplever  jag ofta att pedagoger vill bestämma vilket utbud som ska finnas tillgängligt för val. Jag  undrar varför vi tillåter oss att begränsa barns intresse, när vi istället kan välja att forma lärprocesser tillsammans med barnen som vidgar kommunikationen och samspelet i gruppen.


Samma film på en smartboard ger nya dimensioner.


Ett exempel på hur man kan nyttja en fascination kommer här, jag har en längre tid sett barn fascineras av att komma nära figurerna i barnprogrammen framför dataskärmen. Många barn möter idag bärbara datorer eller surfplattor som digitala verktyg istället för stationära datorer med stora skärmar. Efter att ha sett förtjusningen när utklädda figurer blir ”levande” på en stationär dataskärmen, ville jag koppla upp figurerna på en smartboard för att kunna utmana barnens fascination. När vi kopplade in högtalarna blev fascinationen ändå större och alla barn ville klappa och känna på figurerna. Det är lätt att glömma att teknik ur barns ögon inte är samma som i vuxnas ögon eller i pedagogers ögon. En förstorad bildskärm är ett effektivt sätt att synliggöra innehållet för barn i en annan konstruktion. På samma sätt kan du använda ett tält och projektor för att synliggöra en upplevelse som är svår att föreställa sig för barnen. Det viktiga är att omvandla tekniken från barnens intresse och vidga perspektiven tillsammans så att användandet av digitala verktyg också sätts in i ett sammanhang.

I den reviderade läroplanen (2010) står det att skapande och kommunicerande med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, dram, rytmik, dans och rörelse liksom tal och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande. Detta inbegriper också att forma, konstruera och nyttja material och teknik.

Enkla appar och populärkultur kan sammankopplad med annan teknik öppna för skapande former, Om vi pedagoger vågar vara medforskare. Digitala verktyg ska med andra ord användas för både skapande processer och som pedagogisk tillämpning. Barns intresse är en motivationskraft som kan användas för att skapa samspel och lärprocesser, när vi hittar det som engagerar barn hittar vi också drivkraft och värdefulla möjligheter att skapa pedagogik.  Det är viktigt att vi ser helheten och tillåter oss att inte tänka för snävt när vi utformar den pedagogiska miljön.Tekniken blir ett verktyg i lärmiljön som vi kan använda på ett kreativt sätt när vi utgår från barnens perspektiv. Barn provar och utforskar ofta utifrån ett ”här och nu” perspektiv, och det är spännande att använda det som lockar barnen när vi formar, konstruerar och nyttjar teknik.

Vilken inspiration?

För en tid sedan frågade en vän till mig hur vi hämtar inspiration i yrkesrollen? Efter en tids funderande skulle jag vilja omformulera frågan till hur vi använder inspiration i yrkesrollen? Fortbildning och litteraturläsning ger oss en viss form av inspiration. Tv och media ger oss dagligen möjlighet till personlig inspiration. De flesta av oss har favoritböcker som vi frikostigt delar med oss av om någon ber om tips på bra litteratur. Filmer om olika arbetsmetoder och föreläsningar finns ofta gratis att hämta på nätet, för att använda som underlag för diskussioner på APT m.m. Fortbildning och litteratur väljs ofta i samråd med utvecklingsledare, chefer och rektorer. En del böcker läser vi helt enkelt för att vi vill.

Att finna inspiration på nätet
Foto: Sander Spolspoel (CC BY-NC 2.0)

Men varje dag möter vi mängder av information av texter som rör din yrkesroll. På sociala medier delas många goda idéer och diskussioner. En del texter är positivt utformade och andra är mer negativa. Ämnen i diskussioner och på privata bloggar kan vara av väldigt skiftande karaktär. På internet avhandlas allt från hur ofta små barn behöver byta blöja till efterfrågan på hur förskoleklassen kan arbeta med bokstaven M. Snabba lösningar på innehåll till samlingar och lektioner efterfrågas av det utökade kollegiet. Men vilka snabba lösningar kan vi egentligen använda i förskolan eller förskoleklassens verksamhet? I läroplanen (lpfö 98/10) finns följande text om innehållet i verksamheten i förskolan och skolan

Verksamheten ska utgå från barnens erfarenhetsvärld, intressen, motivation
och drivkraft att söka kunskaper. Barn söker och erövrar kunskap genom lek,
socialt samspel, utforskande och skapande, men också genom att iaktta, samtala och
reflektera. Lärandet ska baseras såväl på samspelet mellan vuxna och barn som på att barnen lär av varandra. Barngruppen ska ses som en viktig och aktiv del i utveckling och lärande.

I vårt samhälle finns en tendens att vardagen snurrar allt snabbare. De pedagogiska aktiviteterna är viktiga inslag i förskolans verksamhet och att de genomförs är viktigt. Men inspirationen till verksamhetens pedagogiska aktiviteter bör väljas utifrån den aktuella barngruppens intresse. Är vi medvetna om vilka konsekvenserna blir för verksamheten om vi söker efter quick-fix, istället för att leta efter inspiration i vår egen verksamhet? Vilka konsekvenser får det allt snabbare snurrade ekorrhjulet för en barngrupp?
Om idéer och inspiration saknas inför planeringen av olika pedagogiska aktiviteter, kan det utökade kollegiala nätverket bidra med tips och ideér, men det är viktigt att vi reflekterar över hur vi väljer inspirationen vi efterfrågar. Vi bör också diskutera vad längtan efter snabba lösningar bottnar i? En allt mer stressigt arbetstempo medför kanske oreflekterat att vi också plockar in tips och ideér i verksamheten och glömmer att förankra dem utifrån våra styrdokument.
Dagens IKT-samhälle medför ett behov av att diskutera både hur vi använder oss av informationen via media och att vi tänker på att granska vilka källor texterna kommer ifrån. Snabba lösningar kan ge ny inspiration och det utvidgade kollegiet är en fantastisk tillgång, jag är positiv till ”dela kulturens” många fördelar, som ett utökat nätverk kan innebära. Men en ökad mängd information och ett mer transparent samhälle medför också nya viktiga diskussionsfrågor.
Vi bör lite oftare diskutera vad som är skillnaden mellan personlig inspiration och inspiration i yrkesrollen.

Samling för språket

Varför har vi samling i förskolan? Det finns tusen anledningar till att ha en samling i förskolan men det finns få aktiviteter i förskolan som det finns så mycket åsikter om som samlingen. Samlingen kan användas för att samla barnen inför en aktivitet eller inför en måltid medan kollegan dukar bordet. Samlingen kan användas medvetet som en återkommande aktivitet i verksamheten, men den kan också användas för att stunden eller nuet kräver en samling. Ibland har vi kanske samling för att vi alltid haft en samling och tycker det ska vara så.

Klotter eller skriftspråk?

Idag har jag lyssnat på Elisabeth Franks föreläsning om förskoleklassen på #Skolforum. I mina tankar fastnade det hon sa om språksamlingar i förskoleklass, hon menade att många förskoleklasser arbetar mycket med att klappa stavelser i namnen och arbeta med rim och ramsor. Hon menade också att detta inte räcker utan förskoleklass behöver utmana barnen att lyssna på språkljud och bygga texter ord och begrepp. För att kunna skriva behövs det också en förståelse för hur skriftspråket formas och skrivs. Lärare i förskoleklassen behöver ha ett medvetet förhållningssätt i hur de lär barn läsa och skriva.

Så kom hon till det viktigaste och kanske i mina ögon mest grundläggande. Innan du kan läsa och skriva behöver barn få ett ordförråd. Ordförrådet är nyckeln till att kunna förstå innebörden i det du läser.

Hur arbetar vi då med att utveckla barns ordförråd i förskolan? Med att ge barnen rika möjligheter att delta i samtal med pedagoger och jämnåriga? Hur vi tänker om barns lärande när det gäller språkutveckling påverkar nämligen inte bara deras läsutveckling utan också deras möjlighet att kunna uttrycka sig språkligt. Därför är det så viktigt att vi tidigt ser barn och samtalar med barn om sådant som upptar deras tankar och uttrycks i barnens samtal med varandra. Genom att tidigt se och uppmuntra barn att berätta vad de målar när de ritar kan vi uppmuntra skriftspråket. När barnen leker kan de få skriva handlingslistor och vi pedagoger kan ge dem uppdrag att utföra, kanske skriva brev till Bolibompa eller jultomten. Det viktiga är inte resultatet utan själva uppmuntran när vi ser att barnen vill berätta något för oss. I barnens egna funderingar hittar vi ingångar som vi kan använda för att forma den pedagogiska miljön i förskoleklassen eller i förskolan. Det är också tillsammans med många möjligheter till bokläsning en god grund för språkutveckling.

När det gäller samlingen finns det många anledningar att ha en samling, men det är viktigt att vi tänker igenom vad vi vill förmedla med samlingen och varför vi har med aktiviteten. En språksamling är bra, men den behöver finnas som en röd tråd i ett sammanhang för att fylla ett syfte. Om syftet med samlingen är att främja språkutveckling tycker jag det bör vara en tydligt planerad återkommande aktivitet. Bildstöd och teckenkommunikation ökar möjligheten för barn att förstå innebörden i samlingen. Pedagoger som med närhet, engagemang och empati håller samlingar där barn inbjuds till delaktighet genom att välja sånger, eller föremål, stärker barnens självkänsla och ökar gruppkänslan. Samling bör innehålla viss valfrihet och tiden på samlingen bör anpassas till barns uthållighet och ork att delta i samlingen.