När huskulturen bestämmer!!

I Veckan hamnade jag i en diskussion på twitter om vad vi egentligen menar med begreppet tyst kunskap.
Begreppet fronesis kommer från grekiskan och kan översättas som praktisk klokhet, omdöme och omdömes förmåga. Det är intressant att fråga sig vad praktisk klokhet betyder för vårt pedagogiska yrkesutövande. Vilka moment i vardagen har vi, där vi använder oss av praktisk klokhet.

Jag frågar mig också om praktisk klokhet och tyst kunskap är enbart positivt. Att kunna hantera kunskap och kunnande av olika slag kallas tyst kunskap,  eller tyst kunskapande. Ur yrkessynpunkt ser jag en skillnad på verksamheten i förskolan respektive verksamheten på fritids. Verksamheten på fritids bygger i högre grad på erfarenhets baserad kunskap, än förskolan. Min upplevelse är att fritidsverksamheten, trots att har läroplanen som styrdokument, i större utsträckning styrs av erfarenhetsbaserad kunskap. Delvis kan det förklaras med att det arbetar många som inte har fritidspedagogutbildning på fritids. Vad betyder det för utformandet av verksamheten?
Pedagogerna använder ständigt sin yrkeserfarenhet för att utveckla nya aktiviteter och går ibland på knäna i de allt större barngrupperna.

Stora barngrupper medför mer konflikter och där blir den tysta kunskapen återigen ofta avgörande för vilken kvalitet verksamheten förmår utforma. Fritidsverksamheten är viktig för barnens skull och barnen kan inte enbart vara utlämnade till en verksamhet som till viss del bygger på fronesis kunskap. Ibland behöver vi sätta ord på vår tysta kunskap, för att synliggöra den.

När behövs en hjälpande hand?
Foto: Kristina Axelsson (CC BY-NC-SA 2.0)

Du blir nämligen beroende av pedagogernas förmåga att med hjälp av intuition, bedöma vad som är rätt eller fel, sant eller falskt. Det handlar också om pedagogernas förmåga att snabbt skaffa sig överblick på gården eller inne och bedöma vad som kommer ske.

I förskolan nämns liknande område ex socialt samspel, där barnen är beroende av pedagogernas fronesis förmåga  för att ta sig in i kamratkulturen med jämnåriga. Jag kan tydligt se att om du som pedagog inte har så positiva erfarenheter eller saknar yrkeserfarenhet, kanske då väljer att styra barngruppen med makt. Du använder din tysta kunskap, men resultaten i verksamheten kan bli väldigt skiftande beroende på dina egna erfarenheter eller förmåga att hantera barngruppen. Så kommer vi också till den samlade erfarenheten som finns i arbetslaget, varje arbetslag baserar sina värderingar på gemensamma erfarenheter om vad de tycker är rätt eller fel. Det blir en huskultur och innehållet i huskulturen skiftar från arbetsplats till arbetsplats. Även om vi har styrdokumenten, blir det våra samlade erfarenheter, som ligger till grund för vad som är rätt och fel. Därför är det viktigt att synliggöra våra värderingar och diskutera dem i gemensamma samtal. När vi gör det får de mellanmänskliga relationerna plats att växa och utvecklas, men då behöver våra värderingar först få komma upp till ytan.

Låt väggarna berätta

Jag funderar över hur viktigt det är att vi diskuterar vilken pedagogisk barnsyn vi har i arbetslagen och vad olika begrepp betyder för var och en av oss i arbetslaget. Vad innebär barnperspektiv när vi diskuterar pedagogik och hur skapar vi förutsättningar för lärande i våra barngrupper. Vad har betydelse när vi skapar delaktighet i en barngrupp och  vilka förutsättningar skapar förutsättning för utveckling och lärande.

I veckans förskolechatt om socialt samspel belystes vikten av att arbeta med kommunikation och samspel i barngruppen för att skapa bra klimat som gynnar det gemensamma samspelet i barngruppen. Genom att stötta i kommunikationen kan hjälpa barn att hitta sin plats i leken och gruppgemenskapen. Vi behöver också diskutera hur vi kan skapa individuella förutsättningar för alla barn att komma till sin rätt i  förskolans och skolans verksamhet. Vilka faktorer hjälper till att skapa en en hållbar pedagogik i förskolans och verksamhet?

Efter att ha läst om Vygotskij i praktiken som Leif Strandberg funderar jag över hur vi kan använda miljön på förskolan  för att skapa förutsättning för interaktioner i barngruppen. Vygotskij betonar samspelet mellan barnet och miljön. Ifrån det sociokulturella perspektivet blir det också betydelsefullt att belysa helhetens betydelse för lärande? Barnens erfarenheter blir viktiga att utgå från när vi ska skapa lärmiljöer, sett ur sociokulturellt perspektiv.Vad är viktigt när vi skapar förutsättning för samspel och lärande? Är det pedagogerna och lärarnas tankar som blir tongivande när rummen planeras eller får barnen ta aktiv del av planeringen?

Bicyle tire dome
Foto: Spoke ’n’ Chain

Måste vi ha dockvrå på alla avdelningar för att det alltid funnits, eller vågar vi vara radikala och anpassa miljön efter barnens intresse så att den återspeglar det barnen finner intressant?
Forskning visar att barn leker bättre utan den traditionell dockvrå och klätterställning. Miljö som inte är färdig möblerad erbjuder möjligheter för barnen att vidareutveckla den, samtidigt som traditionella stolar kan bli tåg eller bil i leken. Oavsett hur vi formar miljön är det viktigt att vi planerar först innan vi sätter igång. Att vi utgår från barnens aktuella intresse i barngruppen.
Om man som personal väljer att anpassa miljön till populär kulturen är det viktigt att börja med reflektion och kartlägga sin egen barngrupp, vilka intressen och tankar om lärande har barnen i din barngrupp? Det är de aktuella intressena som finns i gruppen som skapar kulturen

Även om många idag börjat anpassa miljön efter barnen blir det en stark skiljelinje i begreppet anpassa miljön till barnets intresse kontra låta miljön återspegla barnens intresse. Vad berättar väggarna i ditt klassrum? Hur återspeglas barnens arbete och den pedagogiska dokumentationen?

Vad kan väggar berätta?
Foto: xjy (CC BYNC 2.0)

Våra erfarenheter bildas i relationen till det sammanhang vi lever i. Våra erfarenheter bildar också ram för vad vi upplever är riktigt och rätt. Våra erfarenheter ligger också till grund för hur vi kan ta till oss innehållet i undervisningen. Alla elever kan, utifrån sina förutsättningar. därför är det också viktigt att barn och vuxnas erfarenheter tillsammans återspeglar interaktionerna i lärmiljön. Samspelet blir det intressanta, som ständigt går att utmana till nya nivåer. Att fånga elevers erfarenheter och tankar om lärande är viktigt för att skapa arbetsro eller för att skapa ett delaktigt klimat i barngruppen. En verksamhet som bygger på att lärande och omgivande kultur bildar helhet har mycket att vinna på när det gäller att skapa framgångsrika förutsättningar för lärande och utveckling, jämfört med tankegången att det är enskilda barn eller elever som måste hitta förutsättning för lärande, och prestera bättre för att lyckas. Hur ofta diskuterar ni pedagogiska förutsättningar för arbetet? Eller diskuterar utifrån aktuell forskning, Lite för ofta skrapar vi på ytan istället för att diskutera pedagogik på djupet.

Sociala relationer i forskolechatt

Sociala relationer i förskolan

Veckans förskolechatt kommer handla om sociala relationer i förskolan. Jag har blivit ombedd att skriva en bloggtext med olika vinklar på ämnet som kan ligga till grund för vad området sociala relationer kan omfatta. Hos MiaEsa finns en kort bloggtext om sociala relationer. Hon betonar också förskolans uppdrag att skapa varaktiga grundläggande relationer till alla barn och undrar hur vi i förskolan prioriterar relationsskapande.Förutom grundläggande relationer mellan barn och pedagoger i förskolan ryms i ämnet sociala relationer också frågeställningar om hur vi kan få högt i tak i våra arbetslag. Vad behövs för att utveckla ett hållbart demokratiskt klimat mellan pedagogerna i arbetslaget och hur vilken betydelse har det för det pedagogiska klimatet på förskolan?

Hur hjälper vi barn som har svårt att leka?
Foto: Kristina Alexandersson (CC BY-NCSA 2.0)

Förskolechatt har vid tidigare tillfälle diskuterat inskolning i olika former. Inskolning är kanske det man först tänker på när vi tänker på sociala relationer och förskola. Under inskolningen grundläggs kontakten mellan barn och pedagog i barngruppen. Vilket förhållningssätt personalen har får stor betydelse för hur relationen mellan barn och pedagog, samt pedagog förälder utvecklas. Idag använder sig många av tredagars-inskolning vad det kommer ifrån och vad det har för effekter på barnen är fortfarande till stor del obeforskat. Förutom själva starten vid inskolningen, är det intressant att vi fokuserar på vilka metoder vi pedagoger använder för att fortsätta etablera den relation inskolningen är starten på? Hur skapar vi bra relationer med barnen i förskolegruppen och hur hjälper vi barn, barn att etablera relationer och kamratskap mellan varandra. Jag har tidigare skrivit om Fanny Jonsdottirs forskning som visar att .mellan 2 och 4% barn av de som dagligen vistas i förskolan står utanför kamratskapet i förskolan.

Vid ett tidigare tillfälle i våras diskuterades leken i förskolechatt, frågor som flera ställde sig i samband med chatten var: Hur hjälper vi barn som har svårt att leka i förskolegruppen? Hur kan vi hjälpa barn vidare i leken? Detta är också intressanta tankar att ta med sig in i en diskussion om socialt samspel i förskolan. Vilken lek tillåter vi att barn leker i förskolan?

Vikten av goda relationer

En längre tid har jag funderat över vikten av goda relationer i förskolan. Relationer är A och O för att kunna skapa delaktighet i en barngrupp. Ofta prioriteras inskolning högt i förskolan. Mycket tid viks åt att bygga en bra föräldrakontakt och skapa bra relationer mellan pedagog och barn. Mina funderingar handlar om hur vi följer upp de trådarna och arbetar vidare som pedagoger för att skapa delaktighet mellan barn/barn i gruppen och mellan vuxen/barn. Ingrid Engdahls forskning om toddlare (pdf) lyfter relationernas betydelse för barnets sociala utveckling. Pedagogernas förmåga att skapa varaktiga och djupa relationer har stor betydelse för hur barnet i takt med stigande ålder förmår att visa empati för kamraterna. Stora barngrupper påverkar pedagogernas möjlighet att bygga djupa och varaktiga relationer, dagarna är ofta fyllda av aktiviteter och pedagogerna ska räcka till många barn. Ändå undrar jag

Om inte pedagogerna i förskolan prioriterar relationsskapandet, vem ska då göra det? 

Den specialpedagogiska forskningen visar att förskolan ur historiskt perspektiv arbetat kompensatoriskt med att stötta barn i behov av särskilt stöd. Bla visar Fanny Jonsdottirs forskning att så mycket som 10 % av barnen i förskolan saknar kamrater, många får aldrig eller sällan möjlighet att knyta vänskapsband i förskolan. En viktig faktor för att kunna delta i socialt samspel, är att pedagogerna prioriterar och stöttar barnen när de visar intresse för att delta i leken eller socialt samspel med kamraterna. Frågan är bara

Hur förskolan arbetar med sociala relationer och om vi är medvetna om att alla barn inte på egen hand klarar att bygga vänskapsband.

De behöver vuxna som stöttar och visar hur man gör, alla barn kan kanske inte delta i socialt samspel eller alla kanske inte vill? Men oftast tror jag det handlar om att någon visar hur man gör och hjälper barnen knyta vänskapsband. Efter ett intressant samtal med en twittervän MiaESa om relationsskapandets betydelse påminde hon mig om att läroplanen till stor del är sprungen ur ett sociokulturellt sammanhang. På hennes blogg finns en intressant vinkel av vårt samtal.

Förskolans läroplan (och därför vårt uppdrag) utgår från ett socio-kulturellt perspektiv. Det vill säga, utgångspunkten är att lärande sker i sociala sammanhang. Goda relationer är alltså grunden till allt vi gör i förskolan och det är därför viktigt för oss att förhålla oss till i såväl omsorgsuppdraget, som i lärandeuppdraget. (från bloggen Barnkulturen, MiaESa)

Därför undrar jag vad tänker ni andra i förskolan om relationsskapande och hur arbetar ni förebyggande med sociala relationer? Varför ges inte relationsskapandet mer plats i förskolans verksamhet?

Hur uppstår kunskap

Under de senaste dagarna har jag funderat över vad kunskap är och hur kunskap uppstår.
Är kunskap statisk eller något vi förmedlar till varandra. Uppstår kunskap i dialog med andra när vi lär in nya upptäckter. Eller kan du på egen hand upptäcka och bilda dig erfarenheter som inte kan förmedlas enbart med hjälp av talad kommunikation. Att fundera över hur vi lär oss och kommunicerar med varandra är fascinerande. Vad är grunden för att vi ska lära oss och vad är viktigt att lära sig för att utvecklas till en så bra människa som möjligt? Jag har inte mer svar än någon annan, men föredrar att tro att kunskap uppstår och bildas i miljöer som gynnar lärande. Hur skapar vi miljöer som gör att vi lär in nya erfarenheter så bra som möjligt. Att kunskap bildas när vi lär oss utifrån den förståelse vi bär med oss i vårt gemensamma bagage. Därför gäller det att lära sig av varandras erfarenheter och upptäcka olika sätt att tänka. I de olika erfarenheterna och synsätten hittar vi spännande lärprocesser att utmana barn och vuxna i. Kunskap skapar vi tillsammans när vi lär tillsammans och visar att det finns olika sätt att betrakta världen. Livsvärlden vi vistas i är vår gemensamma erfarenhetsram. Därför är det så viktigt att utmana varandra att lära nytt även om det vi betraktar som sanning.

Barnen och pedagogen söker kunskap tillsammans.
Foto: Kristianstads kommun/Claes Sandén (CC BY-NC 2.0)

Barn tänker på ett annat sätt än vuxna och kan vi skapa arenor där vi kan mötas uppstår spännande möjligheter att lära tillsammans. Utifrån detta blir det spännande att fråga sig vad som är viktigt att lära sig i förskola och skola. Vilka erfarenhetsramar utgår vi från när vi lär ut kunskap?

Efter förra veckans förskolechatt om förskoleklass funderar jag ändå mer på vad vi lägger i begreppet kunskap och hur vi definierar vad som är viktigt för barn att lära sig.
Förskolan tänker ofta att en en kunskapande miljö uppstår i dialoger och gemensamt upptäckande baserat på att barn kan upptäcka kunskap med en vuxen. Vi uppmuntrar barns förmåga att upptäcka med kamrater och andra vuxna. Leken är ett sätt att lära in nya erfarenheter och leken har ett egenvärde för barnets egen skull. Skolan å andra sidan har en mer traditionell betoning på lärmiljö där undervisningen är det centrala som ska läras in. Leken har en central plats även i förskoleklass, men leken är annorlunda när barnen växer och blir större. Inget av synsättet behöver vara sämre än det andra utan det handlar om hur vi kan hitta sätt att förstå varandra. Skapa nätverk där vi diskuterar skillnader i sättet att se på pedagogik kan vara ett sätt att få djupare förståelse för varandras verksamhet. Mellan dessa olika sätt att bedriva verksamhet är det lätt att det uppstår missförstånd och att vi tycker att samverkan mellan skola och förskola kunde vara bättre.

Ska vi lära av varandra i olika skolformer måste få börja med att definiera och diskutera vad kunskap och undervisning betyder i respektive verksamhet. Då kan vi mötas och som nästa steg börja diskutera hur samverkan mellan förskola och skola borde se ut.

Samarbete kräver att du släpper garden

Samarbete kräver att du släpper garden

Erfarenheterna från diskussioner i sociala medier och från alla år i yrket som förskollärare säger mig att det inte alltid är så lätt att få till samarbete eller djupare pedagogiska diskussioner på en arbetsplats som förskolan. Även om vi förstår att det behövs så är det inte alltid så enkelt att få till ett samarbete.

För en tid sedan fick jag frågan vad krävs för att det ska vara högt i tak när vi diskuterar tillsammans i arbetslaget? Det finns lika många svar på det som det finns personligheter i förskolan. Sättet vi skapar samarbete på kan skifta beroende på vilka vi är som ska samarbeta. Samtidigt är det viktigt att ha förståelse för att vi som arbetar tillsammans tänker olika om olika saker. Min erfarenhet är inte samma som kollegans erfarenhet. Hur kan vi förstå varandra bättre istället för att fastna i att min egen tankegång är bäst. För att vi ska kunna diskutera tillsammans tycker jag det är bra att det finns ödmjukhet med i mötet med kollegorna.

En ödmjukhet som bygger på respekt för varandra är viktig i en verksamhet där vi ska arbeta med dels varandra men också med barn och föräldrar. Extra viktigt då att personalen lärt sig tala samma språk så de vet hur de ska bemöta andra utifrån gemensamt formulerade åsikter. När man väl prioriterar tid till samtal så tror jag det är viktigt att bryta ner olika begrepp och förtydliga så att det blir tydligt vad begreppen står för som man arbetar efter. Ledord i en verksamhet kan skapa tydligt förhållningssätt och bättre grund att möta barn och kollegor på samma sätt. Därför går det inte nog att förtydliga vikten av att arbeta med förtydligande begrepp och möjlighet till personlig reflektion i arbetslaget.

För att kunna skapa yta för att det ska bli högt i tak krävs det att ledningen prioriterar tid till pedagogiska samtal och diskussioner. Arbetslag som väljer att satsa på samtal eller handledning av olika slag skapar en förutsättning för en bra verksamhet. Men det krävs ett tydligt ledarskap från chefer och utvecklingsledare där vi prioriterar samtalens betydelse för verksamheten. Med en tydlig grund och nedskriven handlingsplan kan en gemensam värdegrund bli verklig i praktiken. Vilket gynnar både personalen och barnen i den dagliga verksamheten.

Att släppa garden går bra när samarbete inte är en boxningsmatch.
Foto: Mike Strasser/USMA PAO (CC BY-NC-ND 2.0)

Inom förskolan finns många pedagoger med stark tävlingsinstinkt. Behovet av att framstå som duktiga flickor lyser igenom. Vi ska ha marknadskraft, vi är bra på allt. Vi ska kunna presentera en bra verksamhet och dessutom ska vi kunna genomföra allt med barnen. Men vi är inga övermänniskor. Vi måste släppa garden om vi ska kunna samarbeta, samarbete kräver att vi är lyhörda mot varandra på arbetsplatsen. Kanske spelar det in att det blir svårigheter att samarbeta när många av oss är uppfostrade med lydnadskulturen.

Måste vi pedagoger kunna allt, eller kan vi tänka oss att en gemensam kompetens också skapar bra verksamhet. Vad behöver morgondagens barn lära sig av dagens pedagoger. Hur kan vi vara bra modeller för barnen. Är det genom att prova allt under föreställningen att vi kan allt eller är det genom att både lyckas och misslyckas med barnen. Genom att visa hur man samarbetar med både det vi behärskar och det vi inte kan så bra visar vi barnen att vi inte behöver kunna allt.  Det viktiga är att vi provar tillsammans vuxna och barn. Att vi inte gör så stor sak av projekt som inte blir så bra utan mer konstaterar att resultat kan bli olika. En tillåtande attityd mot varandra ser jag som en förutsättning för att det ska gå att samarbeta.

Jag tror att det är viktigt att tänka igenom hur verksamheten ska utformas och hur det påverkar pedagogiken positivt eller negativt. Vilka arbetsformer vill vi ha på vår arbetsplats och hur får alla pedagoger lika mycket utrymme i arbetslagen.

Finns det samband mellan fantasi och matematik?

 Finns det samband mellan fantasi och matematik?

Oftast när vi tänker på matematik tror jag de flesta av oss tänker på att räkna och sortera. Men matematik är så mycket mer. Att försöka se matematiken tillsammans tycker jag är viktigt för att förstå grunden i matematik.  Barn behöver lära sig matematikformer i interaktion med omgivningen. Att vuxna använder terminologi  i matematik är viktig för att barn ska lära sig känna igen matematikbegreppen. Reflektion tillsammans i barngrupp är också nödvändig för att vidga barnens erfarenhetsram runt matematik. Med hjälp av leken utvecklas också förståelse. Jag tror inte alla upplevelser måste befästas med gemensam reflektion mellan vuxna och barn.Uppmuntran är minst lika viktigt, ex att uppleva matematikens innersta väsen i bygglek eller annan skapande lek. Det är lätt att glömma att fantasi och kreativitet är det du använder för att skaffa dig egen automatiserad förståelse av matematikuppgifterna. Du tänker dig en logisk lösning av matematikuppgiften.


Att kunna fantisera är en nödvändig nyckel för att kunna skapa sig inre bilder av matematiken. Lekar där barn utforskar kreativitet är livsviktiga för att bland annat matematikförmågan ska kunna utvecklas. Utifrån barnets egna unika sätt att tänka kan vi hjälpa barnen vidare i matematiken.

Mönster, form och geometri

Ett exempel på detta är när vi tände overheaden på ljusbordet i våras och barnen upptäckte mönstret som bildades i taket i rummet där overheaden stod, det inbjöd till fler samtal och diskussioner. Barnen hittade andra runda former i rummet och prickmönster på sina kläder. De såg mönster de tidigare inte hade reflekterat över och det gav upphov till mycket spännande samtal i barngruppen.

Att räkna bråk kräver att du  kan skapa dig en inre bild av hur du kan dela en romb eller en kubikform. För personer som har svårt med matematik kan det vara svårt att tänka sig hur en kub ser ut inuti eller förstå att exempelvis en mönsterform i form av prickar och en cirkel är samma form.Därför tycker jag det är bra när vi hjälper barn att se formerna för då får de en grundläggande förståelse för hur bråk är uppbyggt.

Varför är det så svårt att förstå uppgifterna i matteboken när eleven förstår uppgiften när vi räknar vid köksbordet?

Det finns en anledning till att barn i skolåldern gömmer sig under bordet när talen är för svåra eller vägrar att räkna när kraven är för stora.Ofta kan det handla om detta att föreställa sig bilder av matematiken i sin fantasi. Därför kan också kravet på att finger räkna på sina egna fingrar bli för stort. Det kan också vara så att du snabbt ser antalen men har svårt att sätta ord på det.

Kanske är ni fler som funderat över detta. Det kan bero på att det är svårare att föreställa sig tal i fantasin än att räkna dem i praktiken. Med praktiska saker framför sig som är till hjälp för att förstå innehållet i uppgiften blir det betydligt enklare. Att jobba med matematik i lekform innan man tar fram matematikboken är en bra väg att gå.

mer att läsa om matematik
Gårdens lekar fylls med matte
www.ur.se
http://ncm.gu.se/smabarn

Hur länge orkar du vänta?

Hur länge orkar du vänta?

För en tid sedan slogs jag av hur spännande begreppet tid är. Tid är mångbottnat och kan ses från många olika vinklar. Från det att vi vaknar, tills dagen är slut finns olika hållpunkter. Stopptider som de flesta av oss ska hålla reda på. Så som frukost, skolstart, rast, lunch, mellanmål och fritidspass. Dagen är full av tidpunkter som ska passas. Full av övergångar och väntan mellan olika aktiviteter. Vi vill hinna med så mycket som möjligt och har ofta fullspäckade agendor. Stanna upp ett slag och fundera på hur mycket väntan det finns runt om oss i vardagen.

Foto: Daniel Mott (CC BY-SA 2.0)

Övergångar

Egentligen är det kanske inte så konstigt att en del barn tycker det är jobbigt med övergångar, de stunder som inte fylls med aktiviteter är inte så många. Den fria leken i förskolan eller på rasten blir även den stundtals fylld av väntan för barnen. Väntan på att kamraterna ska komma, väntan på att en aktivitet ska starta. Väntan på att en viss leksak ska bli ledig. Väntan på att vuxna ska prata färdigt. Några vuxna som byter snabba ord på gården medan barnen väntar på att förrådet ska låsas upp exempelvis. Väntan är vår ständiga följeslagare. Den finns som en osynlig följeslagare vid vår sida. Mest väntan är det kanske för barnen. Väntan på att något ska hända. De flesta barn klarar väntan ganska bra och vi tänker kanske inte ens på att de väntar på vår uppmärksamhet. Men så finns de där stunderna när barn slåss eller hittar på små rackartyg. Vuxna har en tendens att undra varför. I samband med övergångar händer det lätt incidenter. Alla barn orkar inte köa i väntan på utflykten. Så småningom när barnen blir äldre blir det enklare. Strategierna infinner sig och vi hittar sätt att hantera all väntan.

Fast är det verkligen så att vi lär oss vänta?

Handen på hjärtat det där med att vänta – är inte det rätt jobbigt för oss vuxna också. Vi väntar vid många tillfällen och hinner pysa lite i våra känslor oss emellan. Vad har du för strategier för att klara väntan?  För att köa i affären eller busskön?

Strategier

Att vara här och nu är barnen oftast bra på. Det kan vara en tillgång och en styrka. Kanske är det vi vuxna som ska möta upp barnen. Hjälpa till att påminna både varandra och barnen om att det är här och nu som gäller. Nu ska vi ta på oss, några kanske kan måla en teckning medan fröken hjälper några barn med kläderna. Eller läsa en bok under tiden. Nu är vi på gården. Låt barnen få långa lekpass och tid till återhämtning. Ge möjlighet till lite tid i samband med övergången. Bildstöd kan underlätta väntan. Schema med bildstöd så barn vet vad skapar lugn. Ett annat tips är att inte göra väntan längre än nödvändigt. Ställ inte upp i led för tidigt. Anpassa så mycket just er verksamhet kan. Försök att vara närvarande tillsammans med barnen. Nu kan du gräva en stund så städar vi senare. Vi vuxna får prata senare, se barnen som vill prata med oss. Ta vara på nuet, lev i det tillsammans och förvänta er inte att väntan för barnen är lättare än väntan för oss vuxna.

Hur syns makt i förskolan?

Detta är den andra delen i min artikelserie om makt.
Del 2 Hur syns makten i förskolan?

Makt i förskolan

Jag fick flera frågor om makt under förskolechatten i torsdags. De svaren och tankarna försöker jag nu samla ihop. Jag börjar med att försöka förklara vad makt är. En av frågorna var om det finns makt i förskolan och vad makten i så fall är, hur den kan karaktäriseras och förstås. Det finns två olika sorters makt, dels disciplinär makt dels härskar makt. Det går inte att skriva om makt utan att hänvisa till Michel Foucault känd filosof som har skrivit mycket om makt, han har bland annat myntat uttrycket disciplinär makt. Hans tankar har senare moderniserats och används som begrepp i forskningen när vi pratar om makt i förskola, skola. I det här inlägget kommer jag fokusera på hur vi kan känna igen disciplinär makt i förskolan.

Kraft: är förmågan (vägen) för att nå sina mål, om så mot andras vilja och intressen, och kan också innebära en myndighet eller makt över något. Ju mer det handlar om att uppnå sina egna mål över den andres vilja och intressen, desto mer makt du har. Kraft skiljer sig från frihet eftersom det till skillnad från andra intressen är en avgörande del i konceptet. 

Fri översättning av Wikipedias artikel om makt.

Hur syns makt i förskolan?

Vi kan istället fråga oss, finns socialt samspel i förskolan? De flesta av oss skulle nog svara ja på frågan. I varje fall hoppas vi att det finns. Pedagogernas ställningstagande avgör hur mycket inflytande ex barn har. Vilka åsikter och mål vi har som vuxna, blir avgörande för hur mycket utrymme barnen får i verksamheten.

Med social interaktion menas människors sociala handlingar mellan olika personer eller grupper som förändrar andra människors beteende och handlingar utifrån interaktionspartnernshandlingar, det vill säga är social interaktion när en person kopplar mening till en situation, tolkar vad andra säger och handlar utifrån detta. Det är en samvetsfråga för oss pedagoger och för ledningen. Helt enkelt för att vi inte vet vad som formar andras värderingar och normer. Vi vet bara våra egna om vi tänkt igen dem.

Egen makt

Första steget är att bli medveten om att det finns ett maktbegrepp runt om oss i vardagen, såväl som i samhället i övrigt. Jag anser att den omedvetna makten är den farligaste makten. När vardagen rullar på av slentrian och vårt dåliga självförtroende eller omedvetna tänkande får styra barngruppen och det dagliga arbetet. Det kallar jag för egenmakt. För bara du har inflytande över dina egna tankar. Bara du kan ta ställning till varför du inte planerar eller inte ser det som händer i din vardag. Att ha bra eller dåliga dagar är okej. Ingen orkar vara på topp jämt, kan  vi kan vara medvetna om det och kan vi  ge varandra det mandatet eller rättigheten har vi kommit långt, vi kan sluta skylla på omständigheter eller stress. Istället får vi känna det är okej, jag gör så gott jag kan. Det är mycket krav som ställs på en verksamhet och på enskilda pedagoger, ibland omänskliga krav i dagens stora barngrupper. Imorgon tar jag nya tag. Men att inte skylla på det ev dåliga självförtroendet och bortförklaringarna är första steget för att ge en positiv makt inflytande över verksamheten.

Andra steget är att gemensamt verka för sunda värderingar. Göra upp med gamla föreställningar om vad som är rätt eller fel. Försöka förstå hur andra tänker istället för att tänka Jaja sådär gör dem alltid, eller helt enkelt att bry sig när konflikter uppstår runt hörnet. Skapa en postitiv konfliktlösning och gå före med gott exempel.

Disciplinär makt i vardagen

Ta miljön som exempel. Vad påverkar våra åsikter om att barnen inte ska vara i kuddrummet ? Har vi tillräckligt med material i miljön? Är materialet tillgängligt och vilka färger dominerar? hur påverkar det möjligheten till lek och skapande aktiviteter? Idag uppfattas många barn ha koncentrationssvårigheter. Finns det samban med de åsikter som formar vår vardag. En förutsättning för att lyfta olikhet som en tillgång, är att det finns mångfald av material att välja på. Att det finns handlingsmöjlighet och fler olika arbetssätt blir viktigt. Även i strukturer som övergångar och snabba byten mellan olika rum går det spåra matutövande som går att ta upp till diskussion. Måste alla vara med på alla aktiviteter? Är det konflikter vi vill undvika måste vi tänka i nya banor. Försöka förstå annorlunda tankesätt och vad de innebär i praktiken. Eller handlar det om att det ofta är för många barn på för liten yta? Trängre och trängre utrymmen är en tydlig trend i dagens förskolor. Alla ytor ska utnyttjas maximalt. Det finns yttre omständigheter som är svåra att påverka. Men alla beslut vi fattar dagligen grundar sig på en makt. Makt över barnens rätt till inflytande. Det går inte prata makt i förskolan utan att prata om normer, värderingar, inflytande och värdegrund. Alla begrepp hänger samman och bildar kugghjul. Ett bra kugghjul snurrar runt som det ska, utan onödiga stopp. Viss makt måste finnas för att skapa ramar och delaktighet. Frågan är hur vi når en bra delaktighet? Ett positivt ledarskap där alla får vara med? På lika villkor?

Barn kämpar om samtalsutrymme i leken varje dag. Lika villkor, verkligt barninflytande och positivt ledarskap handlar om att skapa möjligheter.
Att skapa möjlighetsrum att yttra sig i gruppen och i leken. Hur gör vi rent konkret så högt i tak att alla känner att de får yttra sig? Att de är något att räkna med och kan inkluderas på ett positivt sätt i barngruppen.Ibland funderar jag på vad fri lek är?
och vad lekskickliga barn är. Lekskickliga barn kan leka själva, i kuddrummet eller på gården.
Den fria leken som är ostörd är viktig. Okej då, den är viktig, men får alla vara med?
Vem är alltid hund eller vaktare av något bygge i leken? Hur kan vi förändra statusen bland barnen i barngruppen och skapa positiva lekmiljöer. Om vi inte lägger oss riskerar barn att uteslutas ur leken utan att förstå varför. Här anser jag att viss makt är nödvändig, nämligen makt som möjliggör inkludering och samspel.

Samtalsuttrymme

Hur ökar vi barns eget inflytande i gruppen under fria leken och barns attityder gentemot varandra? Vad händer när vi pedagoger vänder ryggen till och inte ser hur barnen talar med varandra. Makt handlar om samtalsutrymme och möjlighet att påverka i vardagen. I alla förskolegrupper finns mer eller mindre populära barn och barn som vi tycker är goda ledare. Till och med barn som vi tycker kan leda och styra en  lek. Vi ska hålla oss till det vi kan påverka tänker någon. Inte ska vi lägga kraft på kalasinbjudningar eller gnabb bland barnen. Om ett barn säger något elakt som du är dum, är det kränkande behandling då  eller måste det sägas ofta för att räknas som kränkande behandling. Sånt där diskuterar barn i den åldern ska vi bry oss om att lyfta det?  Men kanske ska vi försöka komma ihåg vad som är viktigt för barn också, hur kan vi lyfta olikheter och visa på att alla är lika viktiga för gruppen. Att arbeta fram en bra värdegrund tar tid. Vi pedagoger har ett stort ansvar att arbeta för likvärdighet, det är faktiskt det de handlar om. Jag tror att det är viktigt att göra det utifrån barns och vuxnas referensramar.

Hur skapas normer?

Barndomens förändrade villkor beskriver vad som ligger till grund för normsättande, nämligen medelklassens tankar om vad som är normalt. I texten nämner de också minskad tid i hemmet som viktig faktor och orsak till att barn får mindre tid till delaktighet, tidsbristen i förskolan är välkänd. Tid att ställa frågor och samtala tillsammans är viktigt. När vi inte skapar möjlighetsrum för att diskutera vad som är normalt riskerar vi att barnet självt gissar vad som är norm, och att barn ärver negativa värderingar från sin omgivning alternativt uppfattar negativa värderingar som riktigt, och att det i sin tur grundar sig på vad barnets sett och hört i media och bland de vuxna som barnet har runt omkring sig. Därför är det viktigt att uppmärksamma maktbegreppet i förskolan och lyfta det till diskussion. Viss makt behövs för att skapa ram runt vardagen och skapa en jämlik förskola. Vi som pedagoger behöver synliggöra och lyfta olikheter och annorlunda tankesätt som positivt.Det är det bästa vi kan göra för att skapa ett demokratiskt klimat som tillåter mångfald i förskolan. Mångfald handlar om så mycket mer än genus och kulturmöten. Mångfald utifrån makt, handlar om barns rätt att få vara olika, på ett positivt tillåtande sätt. Det handlar om att vi vuxna måste omvärdera för givet tagna perspektiv och tankar som vi vuxit upp med och ärvt från den generation som uppfostrat oss. Vad som är normalt bör hela tiden omprövas.
Att skapa förståelse för nya eller avvikande tankesätt kräver tid och engagemang. Som viktiga förutsättningar för att skapa positiv makt nämns ett öppet klimat, där var en genuint får vara sig själv. Tillsammans kan vi skapa de förutsättningarna.
Mer lästips
Vad påverkar resultaten i svensk grundskola? (Skolverket)

Detta är den andra delen i min artikelserie om makt.

Del 1 Vem äger makten?
Del 2 Hur syns makten i förskolan?

Vem äger makten – del 1

Makt del 1

”Kommande Förskolechatt kommer handla om makt. Redan nu har frågan cirkulerat på twitter i förskolechatts forum. Från vilken synvinkel ska vi diskutera makt, från pedagogernas inflytande eller från barnens inflytande. För mig är frågan om makt även riktad till förskolan och skolans förskolechefer/rektorer. Hur vill de styra sin verksamhet och vilka medel använder de för att driva sin verksamhet framåt. Vad kan vi tillsammans göra för att motverka härskartekniker och utanförskap…”


Idag skriver jag om makt på Skollyftet. Det är den första texten om vem som har makten i förskola/skola.


Detta är den första delen i min artikelserie om makt.

Del 1 Vem äger makten?