Guldstunder i förskolan

Läser goda vännen Linda Linders inlägg om guldstunder i förskolan. Linda beskriver innebörden med uttrycket som något man upplevt efter en längre tids arbete i förskolan. Det kan vara något man är stolt över eller något som betytt mycket för en som pedagog. För mig är begreppet nära förknippat med kommunikation. Eftersom bloggtexten hos mig sätter avtryck och lämnar eftertankar ställer jag frågan på twitter: vad guldstund kan innebära för pedagoger i förskolan? En del pedagoger beskriver det som något som händer mötet mellan mig som pedagog och barnen. Guldstund kan också beskrivas som stunder då verksamheten möter barnens tankar och behov. Någon annan beskriver det som ögonblick där eleverna visar och bekräftar kommunikation mellan varandra.

För mig är guldstunder nära förknippat med kommunikation och relationsskapande, något jag tycker är viktigt i förskolans verksamhet. För många barn är kommunikation och relationsskapande något som kommer av sig självt med stöd från omgivningen, men inte för alla. De senaste åren har jag arbetat med förskolebarn som har behov av särskilt stöd. Arbetet har  tillsammans med studierna till specialpedagog, förändrat och fördjupat min kunskap om alternativ kommunikation, som ex bildstöd och TAKK. Ibland blir jag smärtsamt medveten om att alla barn inte får den självklara rätten till kommunikation som de borde få i förskolans verksamhet. Som förskollärare och blivande specialpedagog anser jag att relationsskapandet är nödvändigt i förskolans verksamhet för att skapa möjlighet till utveckling och lärande. Min uppfattning är att kommunikation är viktigt för att det ska uppstå samspel och lärandeprocesser. Samspelet blir en del av navet i verksamheten och ju mer vi kan arbeta med relationerna i barngruppen, desto bättre förutsättning för delaktighet och lärprocesser skapar vi. Barn behöver få tid att uttrycka sina tankar och behov i förskolans verksamhet, inte vid enstaka guldstunder utan hela tiden.

Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen
i förskolan syftar till att barn ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska
främja alla barns utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. (lpfö 98/10)

Alla barn skapar inte lika enkelt kommunikation utan behöver pedagoger som med hjälp av pedagogiska insatser arbetar med relationsskapandet i gruppen mellan barn och mellan barn och vuxna. Vi behöver öka kompetensen om hur kommunikation och samspel kan skapas i en barngrupp. Idag läser jag i många sammanhang på sociala medier att det är ont om tid i barngrupperna och att förskollärare tycker att de har svårt att hinna se och möta barnen, bland annat på grund av stora barngrupper. Vågen av missnöje är ibland stor och drar lätt med sig en negativ tendens att skildra förskolan. Linda Linder ställer frågan Hur vi skapar en professionell relation till barnen där barns sätt att kommunicera ligger till grund för verksamheten?  I mina ögon är det en mycket viktig fråga. Hur bygger vi en kommunikativ miljö i förskolan där alla barn blir sedda och förstådda blir min följdfråga?

Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället. (ur paragraf 23, barnkonventionen)

En Guldstund för mig kan vara när ett barn på något sätt kommunicerar med omgivningen. Ett sådant tillfälle kan vara när ett barn kan säga mitt namn med ett glatt leende, efter att ha försökt forma det med skrift eller läten, men inte kunnat forma orden. Eller känner igen sitt eget namn och vill kommunicera. I den bemärkelsen blir själva kommunikationen viktig och en bekräftelse för mig på att barnen förstått något jag försökt visa eller lära ut. Det är oftast en aha upplevelse i ett sammanhang för barnet, men en händelse som uppstår efter en längre tids arbete i verksamheten.

I förskollärarens roll ingår ansvaret för verksamheten, ansvaret för säkerheten och ansvaret för barnen och verksamhetens växande. Gruppen får i det sammanhanget stor betydelse, Hur vi skapar professionella relationer blir en viktig del i förskolans verksamhet att reflektera över. Förskolan är den första institutionen som barn möter i ett samhälles- och skolperspektiv. Förskolans bemötande och förhållningssätt blir viktiga för barn och familjers upplevelse av förskolan. Det är därför viktigt att vi lyfter alla människors lika värde och verkar tillsammans för att barnen ska få en positiv förskolevistelse. Förskollärare möter barn från olika förhållanden och förskolan ska erbjuda alla barn en likvärdig förskolevistelse.  Det handlar inte bara om att vi ska veta vad som ingår i professionella relationer ifrån styrdokumenten utan lika mycket om att vi behöver konkretisera innebörden i vad relationsskapande i förskolan kan innebära för professionen och barns delaktighet i verksamheten. I relationsskapandet är det viktigt att kunna skilja på professionella och privata erfarenheter. Det är också viktigt att ha fokus på uppdraget. Vi ska dock vara medvetna om att vi har ett ansvar för att skapa ett aktivt relationsbyggande i förskolan som möjliggör barns rätt till aktivt deltagande i förskolan, oavsett förutsättning. Därför behöver vi kunskap om hur vi ska hantera relationer i olika form i förskolan. I det sammanhanget blir det mycket viktigt att höja kompetensen om kommunikation, samtal och samspel i förskolan.

Stadigt lärande

Hur mycket tid får barn idag att svara på frågor i klassrummet? Finns det tid att möta barn och vänta på deras svar och hjälpa eleven att ställa reflekterande frågor. Hur ofta funderar vi över vad det innebär att förstå innehållet i en lektion och vilka hjälpmedel elever kan behöva för att våga svara på frågor och följa instruktioner.
Idag är många klasser och barngrupper stora och många lärare och pedagoger upplever en frustration över att hinna lyssna in och se elevers lärande Inte lika ofta hörs diskussionen om relationernas betydelse i klassrummen. En skicklig lärare och pedagog ska kunna skapa professionella relationer och skapa bra lärande eller undervisning. Både inom förskola och skola vittnar många om att det kan vara svårt att få till en atmosfär i klassen, barngruppen, där det finns tid att se och lyssna och ge utrymme för dialoger i klassrummet, utan att konflikterna tar överhanden och eleverna tappar koncentrationen. Jag fick en fråga från bloggvännen Karin Hallingström om hur jag tänker om att ge tid att svara på frågor och skapa förutsättning för lärande i barngruppen.

För mig sker lärandet i samklang med miljön, tingen och personerna som finns där. Utgår jag från att alla barn kan oavsett förutsättningar, blir mitt uppdrag som lärare och pedagog att skapa förutsättning för lärande oavsett vilka elever som finns i min grupp eller klass. Den barnsyn och elevsyn som jag som lärare har dominerar förutsättningarna för hur mycket enskilda elever kan lära.  Barn och elever lär sig teori på olika sätt och därför är det viktigt att vi som lärare och pedagoger tar oss tid att uppmärksamma och se variationer i olika sätt att resonera om ämnesinnehåll. Därför är det viktigt att få möjlighet att svara på frågor och möjlighet att formulera ett svar om man behöver tid att tänka. Förutsättningarna som skapas i en verksamhet är nära förknippade med vad vi tänker om eleverna och deras förutsättningar. Tänker vi utifrån utvecklingspsykologins tankar att barn och elever ska ta emot lärande och kunskap skapar det en viss sorts undervisning och bemötande. Tänker vi däremot att lärandet sker i samklang med miljön och personerna som finns där, blir atmosfären i klassrummet oerhört viktigt. I förskolan och skolan finns olika tankespår beroende på vilken syn läraren har om hur barn lär.

Liksom kaprifolen behöver något stadigt att växa mot, behöver eleven en stadig lärare.
Foto: KENPEI (CC BY-SA 3.0)

Jag tänker utifrån samma resonemang att vi behöver diskutera hur vi skapar professionella relationer i våra barngrupper och klassrum. Innebörden i det begreppet skiftar säker för oss som lärare och pedagoger, men utifrån tanken att lärandet sker i relation till omgivningen blir vårt förhållningssätt mycket viktigt. Jag tror att vi behöver reflektera över hur vi lär varandra vara ”stadiga” pålitliga vuxna i en föränderlig verksamhet som barnen kan känna tillit till. Anne-Marie Körling skriver om stayer och funderar över vikten av att vi står kvar i lärarrollen och pedagogrollen även när det stormar i barngruppen eller klassrummet. Den utmaningen är så viktig att vi funderar över hur vi vi själva kan hitta möjligheter i möten med elever och barn även när det kostar på. Jag menar att den här diskussionen behövs i både förskola och skola, och att den sträcker sig över skolformer. Därför tycker jag det är dags att vi börjar diskutera hur barnen får möjlighet att växa tillsammans med oss i professionella relationer, vad lägger du som läsare in i begreppet professionella relationer och hur bär dig dig åt för att skapa relationer till dina elever?
För mig innebär professionella relationer att möta eleverna med respekt och försöka lära känna dem så väl att jag vet hur de tänker. I det avseendet är alla mikrosekunder viktiga. På ett annat plan innebär det skapa möjlighet för lärande och utveckling med hjälp av nätverksskapande mellan lärare föräldrar och andra professionella yrkesutövare.