dylan-2Bwiliam

Var finns lärande och utveckling?

I veckan som gick hade jag förmånen att få lyssna på en föreläsning med Dylan Wiliam. En spännande fråga som ställdes under föreläsningen handlade kort och gott om hur vi synliggör barns och elevers lärande i relation till vår egen undervisning. Ofta hör vi att elever är lata oengagerade eller ouppfostrade, men inte lika ofta reflekteras det över hur undervisningen presenteras. Vi vill helst höra att skolan gör så mycket bra och att lärare är skickliga i sin yrkesroll.  Att reflektera över hur lärandet presenteras och vad den innehåller är svårare. Att tänka att lärare kan misslyckas är nästan tabu, men Wiliam påpekade flera gånger under sin föreläsning att en skicklig lärare vågar misslyckas och ta nya tag. Det är till och med så att misslyckande och fel svar skapar ett fördjupat lärande och gör att vi minns de rätta svaren bättre. Det gör oss inte sämre som lärare utan bättre, när vi vågar reflektera över lektioner som varit mindre bra och ompröva innehållet till nästa lektionspass.

Dylan Wiliam förläser vid ett tidigare tillfälle. (besk)
Foto: Jay Salikin (CC BY-NC-SA 2.0)

Lärarens val av metod och synliggörande av kunskapskrav är lika viktigt som elevernas engagemang och resultat i klassrummet. Lärare skapar engagemang genom ett engagerat förhållningssätt och har oftast valt yrket för att de vill nå alla elever, de vill prestera så bra undervisning som möjligt, de gör en storartad insats och lägger ner sin själ i undervisningen. Ändå misslyckas vi ibland och då är det viktigt att reflektera över hur vi kan nå fler elever. Det handlar inte bara om undervisningen utan också om hur vi skapar engagemang och interaktioner i klassrummet.

Vilka metoder vi väljer när vi ställer frågor, får stor betydelse för hur vi lyckas engagera elever och barn i undervisningen och i själva lärandet. Sättet vi ställer frågor på för att skapa reflektion och diskussion får stor betydelse. Valet av öppna eller stängda frågor påverkar hur eleverna svarar på frågorna lika mycket som till vilka vi väljer att ställa frågorna. Att låta elever skapa frågorna till proven kan vara en framgångsfaktor enligt Wiliam men det handlar också om  hur vi kan engagera fler elever? Elever som ställs inför frågor som inte inbjuder till reflektion blir oengagerade, relationen ger liv åt klassrummet och är viktigt för att skapa engagerade undervisning. En annan viktig fråga är hur vi ger samtalsutrymme åt alla elever. De som svarar först och snabbast har kanske inte alltid de mest genomtänkta svaren, utan det handlar om att fördela samtalsutrymme i klassrummet och ställa utmanande frågor eller påstående som kräver att eleverna gör ställningstagande. Därför är handuppräkning inte alltid den bästa metoden utan behöver kompletteras med andra sätt att besvara frågor.

Jag drar en parallell till förskolans verksamhet och tänker att det är viktigt att vi först och främst uppmärksammar barnens eget vardagsspråk. Barn behöver tidigt få bekräftelse på att deras tankar är viktiga, de behöver känna att pedagoger i förskolan tar sig tid och lyssna på dem. Att vi ger dem möjlighet och reflektera utifrån egna tankar tillsammans med kamraterna. När vardagsspråket sätts in i ett sammanhang uppstår ett lärande i den gemensamma processen, vardagsspråket blir ett undervisnings och lärande språk exempelvis när barn slutar i förskolan och börjar förskoleklass. Det är viktigt att barn bjuds in till dialoger i förskolan och skolan. Att vi ger barn möjlighet att reflektera över egna ställningstagande och funderingar. Att lyssna och uppmärksamma det barn berättar är ett medvetet sätt att inbjuda till lärande. Barn behöver vara barn och få tillfälle till lek i förskolan men barn behöver också få en övergång till skolans lärandespråk och det kräver att förskolan lagt en grund som inbjuder till optimal språkutveckling. Barn vistas många timmar i förskolan och behöver få tillfälle att utveckla även sitt filosofiska språk. När ord sätts in i rätt sammanhang växer barns språkförståelse och inbjuder till mer språkutveckling. Att behärska ett språk handlar om att kunna kommunicera olika sorters språk och där är det viktigt att vi ger barnen en trygg grund att stå på i förskolan.

Grå hårfärg är ingenting?
Foto: Frisno Boström (CC BY-NC-ND 2.0)

Hur vi bjuder in barn till dialog är viktigt att uppmärksamma i förskolan och skolan. Om ett barn berättar något är vi snabba att svara istället för att ge barnen tid till egna svar eller upptäckter. Ett exempel på detta är när yngre barn diskuterar hur gamla de är och jämför med hur gamla fröknarna är. Ett annat exempel är när barn benämnt grå hårfärg som färgen ingenting, barns resonemang ger spännande dimensioner att upptäcka tillsammans. Deras tankar är ofta annorlunda än våra och det är viktigt att de får tillfälle att uttrycka sina funderingar för att det ska uppstå en lärprocess. Det är utmärkta frågor att låta barnen reflektera över, och hitta olika svar på. Istället för att direkt svara på hur gamla vi är, kan man ställa frågan hur många år tror du jag är, vilken fröken är äldst osv. Det är ett sätt att få igång barnens eget resonemang och kanske återkomma till i en samling eller ett tema. Jag tycker det viktigaste vi kan ge barn för att skapa möjlighet till eget lärande och reflektion är tid. Tid att binda samman sina funderingar med samtal och reflektion, tid att göra reflektion och utveckla sitt vardagsspråk tillsammans i barngruppen.

Vill vi komma åt barnens resonemang behöver vi engagera barnen utifrån deras perspektiv. När elever och barn får ta ställning och diskutera utifrån egna valda frågor skapas ett lärande, eftersom eleverna engagerar sig i lärprocessen. Hemligheten är engagerade lärare som förstått vikten av att utgå från elevernas eget vardags språk, därefter kan vi med väl valda frågor och lektionsupplägg skapa ett tänkande i klassrummet.  Hur kan vi då ta reda på barns resonemang?
Ett sätt är att dokumentera och filma barn i deras vardagsgemenskap, på rasten eller i den fria leken erbjuds bra tillfälle att observera barnens samspel och lek. Genom att lyssna på och uppmärksamma barns kommunikation får vi viktiga ledtrådar som kan bli ett lärande, när samtals innehållet uppmärksammas ex i samling eller klass samtal. När vardagsspråket sätts in ett sammanhang blir det ett lärande, det uppfattas däremot inte alltid som lärande utav barnen, men det ger många ledtrådar till lärare och pedagoger om hur barn resonerar runt olika sammanhang.
Därför är den största tjänsten vi kan ge barn att lyssna på dem och skapa tid för utrymme till dialog i våra barngrupper och klassrum. I barns egna livsvärld finner vi engagemanget och möjligheten till gemensamt lärande och utveckling.

Publicerat av

annklarsson

Pedagogisk utvecklare, specialpedagog, handledare, förskollärare och mycket mer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *